
En tidig septembermorgon körde AC och jag från Stavanger med sikte på Preikestolen. Vi stannade till vid en kiosk i stan och bunkrade upp med proviant: Kvikk Lunsj (norsk chokladkex, lite som KitKat), IFA-pastiller (salta norska lakritspastiller, så goda!) och varsin liter äppeljuice. Sedan var vi redo att börja vår vandring
Vi började gå runt kl. 11 och nådde toppen strax före kl. 14. Det tog längre tid än vi trott eftersom vi stannade ofta för att ta bilder, dricka juice och äta lakrits. Det fanns så många vackra platser längs leden att det hade känts fel att bara hasta förbi. Jag fick en blåsa halvvägs upp, men AC hade plåster med sig, så det löste sig.
Själva turen är cirka 8 km tur och retur, och den officiella svårighetsgraden är ”måttlig”. Jag har inte direkt ett imponerande vandrings-CV, så vissa partier kändes rätt utmanande, särskilt där man måste klättra upp över stora klippblock. Men aldrig så svårt att jag kände att jag inte skulle klara det. Om man är van vid lite kortare vandringar (typ Skåneleden) kan Preikestolen kännas som en halvtuff och smått nervkittlande upplevelse – inte minst för att det knappt finns några avspärrningar. I Norge utgår man från att folk använder sunt förnuft och håller sig borta från kanten.
När man står uppe på Preikestolen känns det verkligen som att stå på toppen av världen. Man befinner sig 604 meter över Lysefjorden, och utsikten är magisk. Det är utan tvekan en av de vackraste vandringarna jag någonsin gjort, och är du i närheten och känner att kroppen klarar det, så rekommenderar jag turen varmt.
På vägen ner var vi rätt möra, och så snart vi kom tillbaka till startpunkten gick vi raka vägen till restaurangen vid parkeringen. Våfflorna. Jag säger bara det. Jag har aldrig ätit en våffla som smakat så gott!
Namnet Preikestolen betyder ”predikstolen” på norska, och det är lätt att förstå varför när man ser klippan första gången. Den platta toppen och de lodräta väggarna får hela formationen att likna en gigantisk predikstol som reser sig dramatiskt över fjorden. Namnet sägs ha uppstått i slutet av 1800-talet, då en lokal lärare och bergsklättrare tyckte att klippan påminde om just det – och namnet fastnade.
Preikestolen har länge varit ett välkänt utflyktsmål i Norge, men det är först de senaste åren som platsen blivit internationellt berömd. År 2018 dök det ikoniska platået upp i Mission: Impossible – Fallout, där Tom Cruise hänger ut över kanten i en av filmens mest hisnande scener. Ironiskt nog spelades scenerna aldrig in vid själva Preikestolen, men det ändrar inte på att utsikten där uppe är precis lika spektakulär i verkligheten som på film.
Tips inför din tur till Preikestolen:
När: Högsäsongen (juli–augusti) kan vara riktigt hektisk. Vi var där i september och det var fortfarande många människor, särskilt runt lunchtid. Vill du ha lite mer lugn och ro – börja tidigt, helst före kl. 9.
Väder: Undvik att vandra i regn. Klipporna blir hala och utsikten försvinner ändå i dimman. Kolla väderprognosen och planera därefter.
Utrustning: Du behöver inte full vandringsutrustning, men ett par bra vandringsskor med ankelstöd är en väldigt god idé. Regnjacka och lager på lager-klädsel är också smart – vädret kan ändras snabbt.
Mat & dryck: Det finns restaurang och kiosk vid parkeringen, men ta gärna med snacks och vatten, och något lite mer rejält än bara choklad och juice, tro mig.
Parkering: Parkering kostar 275 NOK (2025 års pris). Du betalar på vägen ut, efter vandringen. Camping är inte tillåten.
Toaletter: Det finns toaletter vid startpunkten. Inte längs leden.
Tid: Själva vandringen tar 2–3 timmar upp och 1,5–2 timmar ner, beroende på tempo och pauser.





