En av våra viktigaste missioner i Seoul var att få några bilder tagna iförda hanbok, den traditionella koreanska folkdräkten. Det finns flera fotostudior runt om i stan där man kan boka en session som, förutom hanbok, även inkluderar smink, håruppsättning och retuscherade bilder
Men på grund av Seollal (det koreanska nyåret) och kort varsel var det svårt att hitta någon med lediga tider. Istället hyrde vi en hanbok från en liten butik uppe vid Anguk Station. Det kostade bara 10 000 KRW för två timmar, och det fanns gott om fina mönster och färgkombinationer att välja bland.
För en extra avgift kunde man hyra en liten minkväst – vilket nog hade varit praktiskt i den bitande koreanska kylan – men jag tackade vänligt nej. Jag bär nämligen inte päls av princip. Och ja, jag vet att det är både hycklande och dubbelmoraliskt med tanke på att jag inte har något emot att äta djur och dessutom äger både läderskor och väskor. Men man måste ju börja någonstans.
En hanbok består av en kjol, en chima, och en liten jacka, en jeogori. Under hanboken bär man en underkjol med styvning, som gör att hanboken faller fint utåt. Jag hade alla mina vanliga kläder på under, och det fungerade utmärkt. Personalen hjälpte oss på med kläderna och satte även fast hårsmyckena, som ingick i priset. Det fanns små skåp där man kunde lämna sina saker om man ville.
Jag kunde inte hitta det engelska namnet på stället där vi hyrde vår hanbok, men jag har lagt in platsen på kartan nedan. Det finns hur som helst många andra ställen i området som hyr ut hanbok per timme, och eftersom konkurrensen är hård är priserna ungefär desamma överallt.
Från Anguk Station är det bara en kort promenad till ingången till Gyeongbokgung, det största av palatsen i Seoul. Palatset byggdes 1395, men många av byggnaderna förstördes under den japanska ockupationen. Sedan dess har man lagt ner mycket arbete på att återställa det till dess ursprungliga skick.
Om man bär hanbok får man gratis inträde till Seouls palats, och i nyårstidens anda var det dessutom fri entré för alla, så Gyeongbokgung var fullsmockat den dagen. Utanför blev vi stoppade av ett par indonesiska bloggare som trodde att de hade fått ett scoop med två riktiga koreaner, och de bad oss ställa upp på en videointervju. Jag är inte särskilt pratsam när jag fryser, men Pia berättade glatt om var vi hade hyrt hanbok och varför vi var i Korea. Jag tror de blev lite besvikna när de insåg att vi inte var riktiga koreaner – men jag undrar fortfarande om den där videon finns på YouTube.
