När jag är i Bangkok brukar jag unna mig en massage om dagen, så genom åren har det nog blivit över 100 behandlingar i staden. Det är kanske lite i överkant, men det finns knappast något bättre sätt att koppla av och varva ner på efter en hektisk dag med shopping och sightseeing.
Att hitta ett ställe för massage i Bangkok är sällan ett problem – massagesalongerna ligger tätt över hela staden. Men hur fungerar det egentligen? Och hur undviker man de skumma ställena som erbjuder “happy ending”?
Här är min guide till billig massage i Bangkok:
Vad är thaimassage?
Traditionell thaimassage påminner mest om assisterad yoga, så tro inte att du bara kan lägga dig ner och slappna av. Det kan faktiskt göra ganska ont under tiden, men efteråt känns det fantastiskt. Blir det däremot alltför smärtsamt kan det bero på en oerfaren eller oförsiktig massör – så var inte rädd för att säga ifrån och be dem ta det lite lugnare.
En annan populär massageform är fotmassage. En fotmassage kostar ungefär lika mycket som en thaimassage, men här ligger fokus på fötterna. Ofta avslutas fotmassagen dessutom med en snabb rygg- och skuldermassage.
Vad kostar det?
Konkurrensen mellan små massagesalonger är stenhård, och priserna är ungefär desamma i hela Bangkok. De senaste tio åren har en timmes thaimassage kostat runt 200–300 THB. Vill du ha en mer lyxig upplevelse erbjuder många hotell fantastiska span med olika typer av massage – men då är priserna betydligt högre.
Hur ser massagesalongerna ut?
På de flesta salonger sker fotmassage på markplan, medan thaimassagen oftast sker en trappa upp. Man ligger antingen på madrasser på golvet eller på massagebänkar, och oftast är det bara ett tygdraperi som skiljer dig från grannen.
På finare ställen får du massage i privata rum med dusch, doftljus och morgonrock, och ibland har de riktiga massagebänkar med hål för ansiktet så att du slipper vrida nacken när du ligger på mage.
Även bland de billigare alternativen varierar standarden mycket. Att få massage i rena, lugna lokaler är en helt annan upplevelse än att ligga axel mot axel med svettiga turister, så håll utkik efter salonger som ser mer spa-liknande ut – de är ofta inte mycket dyrare än de enklare ställena.
När det gäller fotmassage föredrar jag salonger som har stora, mjuka fåtöljer där ryggstödet kan fällas ordentligt bakåt (vissa stolar har till och med inbyggd massagefunktion).
Hur går det till?
Om du bara vill ha en massage på ett av de enklare ställena behöver du oftast inte boka tid. Om det är kö, är väntetiden sällan lång, och annars hittar du lätt ett annat ställe en bit längre ner på gatan.
Väl inne säger du vilken typ av massage du vill ha och hur länge du vill masseras. Standard är en timme, men i mer turistiga områden kan du också välja 30-minuters behandlingar.
Du tilldelas sedan en massör, och om du valt fotmassage börjar behandlingen oftast med ett snabbt fotbad. För thaimassage får du ofta byta om till en stor, pyjamasliknande dräkt innan du lägger dig på bänken. Jag brukar ta av BH:n men behålla trosorna under pyjamasen.
När massagen är över bjuds du ofta på en kopp varm örtte eller åtminstone ett glas vatten innan du betalar i kassan på väg ut.
De flesta kvinnorna som arbetar på massagesalongerna i Bangkok kommer från den fattiga Isan-regionen i nordöstra Thailand, och många försörjer hela sina familjer där hemma – så jag brukar alltid lämna ett generöst dricks.
Var hittar man de bra ställena?
När det gäller de billigaste salongerna varierar kvaliteten mycket och beror till stor del på den enskilda massörens erfarenhet och motivation. Om jag hittar en riktigt bra massör försöker jag ofta boka henne (eller honom) till eventuella framtida besök, om salongen tillåter det.
Hur undviker man de skumma ställena?
Det är oftast ganska lätt att känna igen ställen där det erbjuds mer än bara massage. Kvinnorna (eller männen, om det riktar sig till homosexuella) är klädda i små linnen och korta kjolar, till skillnad från de seriösa massagesalongerna där massörerna bär bekväma pikétröjor eller spa-liknande uniformer.
Om det finns en stor bild på en fot utanför är det också ett gott tecken på att det är en riktig massagesalong och inte ett “red-light”-ställe.
