Jag är inte alltid den snabbaste när det gäller att omvandla mina resor till blogginlägg, men det här inlägget om min resa till Cuba är nog det som tagit allra längst tid. Är ni med?
Tillbaka 2006 (!) åkte jag på en kort resa till Cuba. Det var en sån där spontanresa utan plan och utan guidebok, och troligtvis en av de mest kaotiska resor jag någonsin varit på. Om du funderar på att åka till Cuba rekommenderar jag helt klart ett mer strukturerat upplägg.
Mitt flyg var försenat, så jag missade anslutningen i Paris och anlände till Havana en dag senare än planerat. Jag fick inte tag i personen jag hade bokat casa particular (homestay) hos, så jag hamnade på ett av de statliga hotellen istället. Det blev en upplevelse – med vägglöss och burkspaghetti till frukost.
På flygplatsen åt bankomaten upp mitt Mastercard, så jag tillbringade två timmar där ute och väntade på att någon skulle komma och öppna maskinen och ta ut kortet åt mig. De sa att det hände ganska ofta, särskilt med kort utgivna i USA. Ingen ursäkt, bara ett stort leende.
Första kvällen gick jag till Casa de la Musica, en känd salsaklubb i Havana. På den tiden gick jag faktiskt på salsa i Sverige (ja, det gjorde jag), så jag hade verkligen sett fram emot att besöka stället. Det blev en riktigt fin kväll, men vid ett tillfälle tappade jag kameran i golvet och det lilla minneskortet trillade ut. Att försöka hitta ett sånt kort på ett dansgolv fullt av folk visade sig vara helt omöjligt, så jag bestämde mig för att gå tillbaka nästa dag och bad personalen att hålla utkik när de städade.
Tyvärr dök minneskortet aldrig upp igen, och jag hann bara spara ett par bilder – så de foton du ser här i inlägget är allt jag har kvar från min resa till Cuba.
En av dagarna promenerade jag runt i Havana och träffade en trevlig lokal kille som pratade riktigt bra engelska. Han berättade hur svårt det var för honom och hans fru att få tag på mat till deras nyfödda son, och undrade om jag kunde hjälpa honom att köpa modersmjölksersättning. Självklart sa jag, men inne i butiken visade det sig att ”lite modersmjölksersättning” plötsligt blev en hel hög med mjölkpulver och en massa andra babysaker – för totalt 300. Då insåg jag att jag nog höll på att bli lurad. Jag sa vänligt men bestämt att han kunde få två påsar – inte mer. Det var slutet på den bekantskapen.
En annan dag besökte jag rommuseet tillsammans med ett gäng ryska turister. Det bjöds på smakprov längs vägen, och det tog evigheter för ryssarna att ta sig igenom museet. När de kom ut var de helt rödmosiga i ansiktet, och jag är ganska säker på att flera av dem vaknade med rejäl baksmälla dagen därpå.
Det var en riktigt oförglömlig resa, och det var i Havana som jag för första gången började leka med tanken på att starta en reseblogg. Det skulle dröja fem år innan jag verkligen kom igång – och ytterligare tio innan jag fick bloggat om min resa till Cuba. Tack för tålamodet 🙂
