Fri fragt ved bestillinger over 500 kr.  Ellers koster fragt 50 kr. 

Leder du efter bloggen? Den finder du nu ovre på mitziemee.com hvor jeg blogger om mad og opskrifter, rejser og livsstil.

besøg mitziemee.com >>

Steve och jag var tillbaka på Atoboy – ett ställe som länge varit en av mina favoriter i New York. Men det var faktiskt flera år sedan jag var där senast. Då kändes det som ett riktigt fynd: Tre rätter med ris för bara 42$. Nästan för bra för att vara sant – vilket det också var, för priserna höjdes ganska snabbt efteråt.

När vi var där i april kostade menyn 75$ och då ingick fyra rätter plus ris. Fortfarande ett helt okej pris, särskilt eftersom dricksen numera ingår. Problemet är bara att det inte kommuniceras särskilt tydligt. Vår servitör nämnde lite i förbifarten att dricksen bara gällde köket, samtidigt som det fanns en rad för “Tips” på kvittot. Inte konstigt om folk blir förvirrade. Jag kontaktade restaurangen efteråt och fick bekräftat att dricksen gäller hela personalen – så man ska alltså inte lägga till något extra.

Maten var fortfarande precis så god som jag mindes den. Menyn och upplägget var ungefär detsamma, vilket både är bra och lite trist. Det smakar fortfarande fantastiskt, men det hade inte skadat med lite nytänk.

Första rätten har, så vitt jag minns, alltid varit något med uni och ägg. Jag vet inte om det är exakt samma variant varje gång, men den såg väldigt lik ut på mina gamla bilder. God var den i alla fall – så inga klagomål därifrån.

Vi fick också bluefin-tonfisk och fluke, sedan bläckfisk och sweet shrimp, och till sist oxsvans sooyuk och torsk. Allt var fint balanserat och välgjort, men portionerna var små, mer som smakbitar än riktiga rätter.

Och så var det kycklingen. Atoboy är smått legendarisk i New York för sin friterade kyckling, och det med all rätt. Den är krispig, saftig och helt perfekt. Jag kan inte komma på en enda sak som skulle göra den bättre. Kycklingen är ett tillval på menyn och kostar 28$, men det är en rejäl portion som räcker gott att dela. Enligt mig borde man se den som huvudrätten. Skippa den – och du missar både det bästa på menyn och chansen att faktiskt bli mätt.

Räkna med att det landar på runt 100$ per person med kyckling och dryck. Det är fortfarande okej för en middag i New York – men det är inte längre det kap det en gång var.

Læs mit blogindlæg om Atoboy fra 2018 >>

Atoboy, 43 E 28th St, New York, NY 10016, United States

Atoboy New York

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Seattle: Pizza på Lupo

Efter cocktails på Inside Passage promenerade vi vidare till Lupo för en sen middag. Jag var helt förstörd av jetlag och satt mest och halvsov, men som tur var visade sig maten vara riktigt bra.

Vi började med en liten skål marinerade oliver som faktiskt var förvånansvärt goda. En fin liten detalj var att vi fick en extra skål bredvid att lägga kärnorna i – så enkelt men ändå så uppskattat.

Vi beställde också deras Hearth Baked Bread som serverades med smör och havssalt. Jag brukar annars tycka det är lite störigt att behöva betala extra för bröd och smör, men brödet på Lupo var så gott att det absolut var värt sina 8 dollar. Och egentligen, när jag tänker efter, betalar jag hellre några dollar extra för ett riktigt bra bröd än får en gratis brödkorg med trist, massproducerat rostat bröd som man ändå bara äter för att det står där och man är hungrig. Vi tog även in extra kryddsmör till. Jag tror det var med black garlic, men jag är inte helt säker. Det smakade i alla fall fantastiskt.

Steve tog en Sausage pizza med stark korv, provolone och gröna oliver. Jag beställde en Mushroom pizza, som var en vit pizza med oyster mushrooms och rostad vitlök. Sylvan och hans tjej beställde en Fancy Pepperoni och en Margherita. Vi smakade lite av varandras pizzor, men min favorit var helt klart den med svamp som jag själv hade valt.

Lupo ligger i Fremont och är en av Seattles mest populära pizzaställen. De gör pizzadegen med surdeg och använder fina, lokala råvaror. Stämningen är avslappnad och lite hip, men utan att kännas påklistrad. Man sitter tätt, ljuset är dämpat och det är livligt vid borden. Enligt Sylvan kan det vara ganska svårt att få bord, så om du vill äta på Lupo är det en bra idé att boka i förväg.

Vi gick därifrån mätta och trötta, och även om jag fortfarande kände mig som en zombie var det ett riktigt fint avslut på dagen. Pizza och jetlag funkar förvånansvärt bra ihop.

Lupo, 4303 Fremont Ave N, Seattle, WA 98103, United States

Lupo Seattle

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Sådan forbereder du bananblade til madlavning

Bananblad används i många delar av världen, särskilt i Sydostasien, Latinamerika och Afrika. De används som naturligt omslag när man tillagar mat – ångar, grillar eller bakar. Man äter dem inte, men de hjälper till att bevara saftigheten och ger maten en mild, aromatisk smak.

I Mae Sot växer bananpalmer överallt, och på Tea Garden vid Borderline Collective använder man bladen flitigt i köket. Men innan de kan användas behöver de förberedas.

Skölj bladen i kallt vatten för att få bort damm och smuts. Eftersom de ofta är ganska stora gör man det enklast utomhus eller i duschen. Klipp bort den hårda mittnerven med sax, och ta bort mörka eller trasiga kanter.

Färska bananblad är stela och spricker lätt om man försöker vika dem direkt. För att göra dem mjuka behöver de värme. Håll bladet snabbt över en gaslåga – bara några sekunder på varje sida – tills det blir smidigt och får en klarare grön färg. Har du ingen gas kan du lägga bladen i ugnen, ca 150 grader, i några minuter. De ska bara bli mjuka, inte torka.

När bladen är uppvärmda kan de kännas lite fuktiga. Torka dem med en ren kökshandduk, så är de redo att användas. Slå in fisk, kött eller grönsaker och laga dem i ugnen, på grillen eller i ångkokare. Använd tandpetare eller snöre för att hålla paketen på plats.

Om du inte använder alla blad på en gång kan du förvara dem i kylskåpet i plastfolie eller en fryspåse i upp till en vecka. De går också bra att frysa. Många asiatiska livsmedelsbutiker säljer frysta bananblad som redan är rengjorda – de behöver bara tinas och värmas innan användning.

Känner du dig sugen på att testa? Då kan jag tipsa om det här goda receptet på kokos- och bananwraps från Tea Garden i Mae Sot.

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Opskrift: Min mors hyldeblomstsaft

Häromdagen funderade jag på när fläder egentligen blev en självklar del av danska sommardrycker. Jag minns inte att vi drack flädersaft när jag var liten, men jag kommer tydligt ihåg fläderBÄRsaft, och det var verkligen något av det värsta jag visste.

I dag finns flädersaft överallt, och om jag skulle beskriva smaken av en dansk sommar skulle den helt klart ha en ton av fläder.

Jag kokar sällan saft eller sylt själv, men det gör som tur är min mamma. Det finns nästan inget bättre än att värma ett glas saft en kall höstdag och känna smaken av sol och sommar. Flädersaften är också riktigt god med vitt vin eller prosecco och lite is.

Min mamma brukar använda Atamon för att saften ska hålla längre. Det går att hoppa över, men om du vill att den ska stå ett tag är det bra att tillsätta något konserveringsmedel.

Recept: Min mammas flädersaft

Recipe by Mitzie Mee – Sanne
Course: OpskrifterCuisine: Danmark
Portioner

2

små flaskor

Ingredienser

  • 750 g socker

  • 1 liter vand

  • Färska fläderblommor (ta bort de grövsta stjälkarna)

  • Saften från 3 citroner

  • Frukt och bär efter smak, till exempel rabarber, citron, apelsin eller vinbär

Gör så här

  • Koka upp vatten och socker tills sockret lösts upp helt.
  • Häll över i en stor skål.
  • Tillsätt fläderblommor, frukt och bär.
  • Täck över och ställ i kylskåpet i 3 dagar. Rör om då och då.
  • Sila genom en sil eller en ren kökshandduk.
  • Häll upp på flaskor och förvara kallt. Drick inom en vecka om du inte tillsatt konserveringsmedel.

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Patbingsu - Koreansk dessert med shaved ice og røde bønner

När Ella och jag var i Jeonju Hanok Village hittade vi ett litet café mitt i byn. Det var en riktigt varm dag, så vi beställde patbingsu för att svalka oss lite.

Patbingsu är den traditionella versionen av den koreanska desserten bingsu – superfinriven is med olika toppings. Pat är de sötade röda bönorna som ligger ovanpå. Jag har inte alltid gillat röda bönor i dessert, som man också ofta ser i japanska sötsaker, men det är något jag har lärt mig att tycka om. Idag gillar jag dem faktiskt riktigt mycket. De har en mild, nötig smak och en konsistens som påminner lite om marsipan.

Förr i tiden var bingsu bara vanlig riven is, men nu för tiden blandas den ofta med kondenserad mjölk, vilket ger en len och nästan gräddig känsla. Isen är så finriven att den smälter som pudersnö i munnen. Vi fick vår bingsu serverad i en metallskål, vilket enligt Ella hjälper till att hålla den kall längre. Vår patbingsu var toppad med mochi, och den var verkligen supergod.

Det var ett riktigt mysigt café, och bingsun var precis vad vi behövde i den koreanska sommarhettan. Ägaren kom fram och pratade med oss, och när han hörde att jag var från Danmark blev han överförtjust och insisterade på att vi skulle ta en selfie.

Cafe Dal, South Korea, Jeonbuk State, Jeonju-si, Wansan-gu, Pungnam-dong 3(sam)-ga, KR 47=3 카페달

Cafe Dal
0 FacebookTwitterPinterestEmail
New York: Nathan's - Den oprindelige restaurant på Coney Island

Steve och jag var på en liten utflykt till Coney Island. På vägen från subwaystationen ner mot stranden och nöjesparken passerade vi originalet, Nathan’s, som ligger i hörnet av Surf och Stillwell Avenue. Såklart var vi tvungna att stanna till.

Nathan’s öppnade redan 1916 och har blivit något av en institution. De är kända för sina hotdogs i klassisk New York-stil, och man kan hitta deras vagnar lite här och var i stan. Mest kända är de kanske ändå för sin årliga hotdogtävling som hålls den fjärde juli, där deltagarna har tio minuter på sig att trycka i sig så många korvar som möjligt.

När vi var där delade vi på en klassisk hotdog, och den var faktiskt riktigt god. Korven var gjord på nötkött och hade bra smak och ett fint snäpp i skinnet, precis som hemma i Danmark. Det kan ha varit solen och sällskapet, men jag tyckte den här smakade mycket bättre än de Nathan’s-hotdogs jag testat inne i stan. Det fanns ett litet bord där man kunde ta ketchup och senap. Jag tog lite ketchup vid sidan av, men vi körde bara på senap och surkål. Det är också så man vanligtvis äter en New York-hotdog – bara senap, aldrig ketchup.

Vi blev nyfikna på resten av menyn och beställde in råa clams, alltså hjärtmusslor, som serverades med pepparrot, cocktailsås, citron och små kex som heter oyster crackers, såna man brukar få till chowder. Vi delade också på en red chowder, som hos Nathan’s kallas Coney Island chowder. Det är en tomatbaserad musselsoppa, lättare och fräschare än den krämiga varianten från New England. Allt smakade bra, och chowdern var faktiskt en överraskning. Det var en rejäl skål, och vi åt upp precis allt.

Menyn var lång. Förutom hotdogs fanns det olika sorters burgare och mackor – och frosklår (!). Vi hoppade över just den delen, men kanske nästa gång.

Utanför fanns det bord med parasoller där man kunde sitta och äta. Det var riktigt varmt den dagen, så för en gångs skull var jag tacksam för de där enorma läsken i USA. Det behövdes en rejäl dos Coke Zero i värmen.

Är du ändå på Coney Island, så gå förbi Nathan’s. Det är en klassiker, och maten är faktiskt riktigt bra.

Nathan’s Famous, 1310 Surf Ave, Brooklyn, NY 11224, United States

Nathans Coney Island
0 FacebookTwitterPinterestEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr