Ostronbaren Opium La Cabane låg precis runt hörnet från där vi bodde i Paris. De färska ostronen låg och frestade i kyldisken ut mot gatan, så det var bara en tidsfråga innan nyfikenheten tog över och vi lät oss lockas in i den pyttelilla restaurangen. Vi hade egentligen bord på en annan restaurang senare på kvällen, men det finns ju alltid plats för ett ostron – eller tolv 🙂

Det fanns bara några få bord, och stämningen var avslappnad och personlig. Personalen var riktigt engagerad på det där kompromisslösa franska sättet, och det märktes tydligt att de både kunde sina ostron och älskade att dela med sig av sin kunskap. Efter lite velande fram och tillbaka beställde vi en ostronprovning – tolv ostron från olika delar av Frankrike. De smakade fantastiskt och serverades med en smittande entusiasm.

Mitt i min ostronpepp blev jag artigt avbruten av en servitör som hade sett lite skeptisk ut medan jag åt det första. Jag älskar ostron, men måste erkänna att min kunskap är ganska begränsad. Jag får visserligen i mig dem från skal till mun, men har aldrig riktigt funderat över hur man egentligen ska äta dem. Servitören gav oss därför en liten snabbkurs i ostronätning. De ska helst ätas helt utan tillbehör – ingen mignonette, ingen tabasco, ingen citron. Det låg en citronskiva på fatet, men servitören förtydligade att den bara var där som dekoration.

Vi fick också se hur man först lossar den lilla muskeln som håller fast ostronet i skalet. Den har en fast konsistens och smakar lite som pilgrimsmussla, så det vore synd att lämna kvar den. Man skär loss muskeln längst in vid skalet. Sedan dricker man upp den salta vätskan som ostronet ligger i, och till sist slurpar man in hela härligheten – och ja, man ska tugga. Det hade jag faktiskt aldrig gjort tidigare, men det var helt logiskt – smaken kommer fram mycket bättre så.

Ostronen var stora och fina, och jag kom direkt att tänka på mamma, som samlar på snäckskal. Men jag hade ingen handväska med mig, och tanken på att gå runt med ostronskal i fickan hela kvällen kändes inte jättesmart.

Förutom ostronen beställde vi också Crevettes Roses de Madagascar – rosa räkor från Madagaskar – mest för att vi var nyfikna, men de visade sig vara otroligt goda. Några av de bästa räkor jag någonsin smakat, faktiskt. Så om du har vägarna förbi Opium La Cabane kan jag varmt rekommendera att ta in några räkor tillsammans med ostronen.

Steve tog ett glas champagne och jag ett glas Chablis – båda passade perfekt till både ostron och räkor. Restaurangen är liten och intim, med mysig stämning och fantastisk personal. Ett riktigt bra ställe för ett glas vin och lite skaldjur som en lyxig start på kvällen.

Opium La Cabane, 44 Rue Dauphine, 75006 Paris, France

Steve och jag var i Paris tidigare den här månaden, och vi hade en fantastisk resa med massor av god mat. Vi hade inte planerat så mycket i förväg, men lyckades ändå pricka in en rad riktigt bra matupplevelser – från klassisk fransk bistromat till perfekta ostron och otrolig sorbet. Här är några av de saker vi smakade på som verkligen stack ut:

Fransk löksoppa på La Grille Montorgueil

Löksoppan på La Grille Montorgueil var helt fantastisk. Mjuka, karamelliserade lökar och ett tjockt lager gyllenbrun gratinerad ost på toppen. Jag kan inte komma på en enda sak jag hade velat ändra – det här var den ultimata löksoppan om du frågar mig.

La Grille Montorgueil, 50 Rue Montorgueil, 75002 Paris, France

Kyckling i gräddsås med murklor på Auberge Bressane

Det var Steve som föreslog att vi skulle gå till Auberge Bressane och testa den här rätten, efter att han sett den nämnas som en av Danny Meyers favoriter – och vilken bra idé det var. Kycklingen var perfekt tillagad, men det var såsen som gjorde rätten oförglömlig. Krämig, intensiv och full med murklor. Det smakade helt enkelt otroligt!

Rätten är egentligen avsedd för en person, men vi frågade om vi kunde dela – och det gick hur bra som helst. När maten kom in hade de redan lagt upp den på två tallrikar, med varsin vackert presenterad halva av kycklinglåret. En riktigt fin gest.

Vi beställde även œufs en cocotte lutée aux morilles – ägg i cocotte med krämig murkelsås – som hade en liknande smakprofil som såsen till kycklingen och som också smakade fantastiskt. Till dessert delade vi tre små suffléer, som var helt klockrena. Både Steve och jag var överens om att det här var resans bästa måltid. Maten, personalen, stämningen – allt satt.

Auberge Bressane,16 Av. de la Motte-Picquet, 75007 Paris, France

Smultronsorbet på Berthillon

Jag brukar nästan alltid välja glass före sorbet, men för smultronsorbeten på Berthillon gör jag gladeligen ett undantag. Den finns bara på menyn när det är säsong för smultron, och det är utan tvekan den bästa sorbet jag någonsin har smakat. Smaken var ren och intensiv – som sommar i sin allra mest koncentrerade form.

Det var Steve som introducerade mig för Berthillon – ett av hans absoluta favoritställen för glass. Visst, det är lite av en turistmagnet (vi fick vänta i 30 minuter på ett bord i tesalongen), men sorbeten var helt klart värd väntan.

Berthillon, 31 Rue Saint-Louis en l’Île, 75004 Paris, France

Ostron på Opium La Cabane

Vi beställde en ostronprovning med tolv ostron från olika delar av Frankrike. De var stora, fräscha och smakade fantastiskt. En entusiastisk servitör gav oss till och med en snabbkurs i hur man egentligen ska äta ostron (man ska tugga dem – inte bara slurpa – och helst inte ha citron eller tillbehör till).

Vi provade även de rosa räkorna från Madagaskar – fasta i konsistensen och fulla av smak. Absolut något att lägga till i beställningen.

Opium La Cabane, 44 Rue Dauphine, 75006 Paris, France

Chokladmousse på Le Bistrot d’Henri

Vi var egentligen redan proppmätta, men bestämde oss ändå för att dela en dessert, och servitören rekommenderade chokladmoussen direkt. Inte för söt, bara intensiv chokladsmak – precis som jag vill ha den. Serverad helt utan krusiduller, inget pynt eller tillbehör. Bara ren njutning.

Le Bistrot d’Henri, 16 Rue Princesse, 75006 Paris, France