Opskrift: Bananis med peanutbutter, chokolade og vanilje


Har du några övermogna bananer liggande och ingen lust att baka ännu en banankaka? Gör bananglass istället! Det är enkelt, smakar fantastiskt och kräver bara några få ingredienser.

När bananerna har frusit och mixas med resten får du en mjuk och krämig soft serve-konsistens. Du kan äta den direkt eller frysa den i 2–3 timmar för en lite fastare glass. Fryser du den längre blir den stenhård, så ta ut den i god tid innan servering.

Tips

Kom ihåg att skala bananerna och skära dem i bitar innan du lägger dem i frysen. Vi glömde det och fick stå och tina dem under varmvatten för att få bort skalet – inte det smartaste draget, men man lär sig.

Jag gjorde också en glasspinne med bananglassblandningen innan jag tillsatte chokladen, och det blev riktigt gott! Perfekt en varm sommardag.

Jordnötssmör och choklad ger glassen ett litet lyxlyft, men det är absolut inget måste. Bananerna står för både sötma och krämighet.

Recept: Banan­glass med jordnötssmör och choklad

Recipe by Mitzie Mee – Sanne
Course: Dessert
Portioner

2

portioner

Ingredienser

  • 3 mogna, gärna övermogna, bananer

  • 2 msk grekisk yoghurt

  • ½ dl mjölk

  • 1 msk jordnötssmör

  • ½ tsk socker

  • ½ tsk vaniljsocker eller vaniljextrakt

  • Lite kardemumma

  • Lite kanel

  • Lite grovhackad mörk choklad

Gör så här

  • Skala bananerna och skär dem i mindre bitar. Lägg dem i frysen i minst 3–4 timmar eller över natten.
  • Lägg de frysta bananbitarna i en blender eller matberedare tillsammans med yoghurt, mjölk, jordnötssmör, socker, vanilj och kryddor.
  • Mixa tills allt är jämnt och krämigt. Skrapa ner från kanterna om det behövs.
  • Vänd ner den hackade chokladen och servera som soft serve, eller häll över i en burk och frys i 2–3 timmar för en fastare glass. Om du vill göra glasspinnar, häll blandningen i formar.
0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
SAS: Upgraded - En god start på rejsen


Mitt flyg från Stavanger gick redan 06:25, och eftersom jag hade bagage att checka in behövde jag vara på flygplatsen minst en timme innan. Hotellets frukost öppnade först klockan 5, så det blev inte mycket mer än ett snabbt löskokt ägg och en liten smoothie i farten.

Jag hade egentligen sett fram emot frukost i loungen, men hade glömt att det bara är tillgång för internationella avgångar, och jag skulle ju bara till Oslo. Så ingen lounge, inga croissanter och ingen extra kaffe för mig den här morgonen… trodde jag.

Men så hände det. Jag blev uppgraderad! Och som en liten extra bonus fick jag en frukostbox serverad ombord. Inget märkvärdigt, bara en smörgås med salami och brie, en yoghurt med granola och ännu en liten smoothie, men det var precis vad jag var sugen på. Så även om dagen började lite för tidigt och lite för hungrigt, blev det ändå en riktigt fin start på både dagen och resan.

Det är säkert några av er som undrar hur man egentligen blir uppgraderad, och det finns många tips där ute – allt från att klä sig snyggt till att försöka muta personalen. Min erfarenhet är dock att det enda som verkligen spelar roll är din frequent flyer-status. Jag har varit KLM Gold i lite över ett år, och nu när SAS har gått med i SkyTeam betyder det att mina lojalitetspoäng hos KLM också väger in hos SAS när det delas ut uppgraderingar.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Seattle: Fantastiske cocktails på Inside Passage


När Steve och jag var i Seattle träffade vi min gamla Chalmerskompis Sylvan och hans flickvän på Inside Passage – en cocktailbar som ligger gömd inne i en annan bar, Rumba. Namnet Inside Passage syftar på den berömda farleden längs kusten mellan Washington och Alaska. Det är ett nätverk av små öar, bukter och sund som historiskt användes av fiskare och handelsmän, och namnet passar perfekt till stämningen på baren, som känns som en hemlig passage in i en annan mörk, maritim och lite magisk värld. Från taket hänger en gigantisk bläckfiskfigur, och hela stället andas undervattensvibbar på det mysiga och otroligt genomtänkta sättet.

Baren är inte särskilt stor och det kan vara svårt att få bord, särskilt på helgerna. Som tur var hade Sylvan varit smart nog att boka i förväg, så vi fick vårt eget lilla hörn. Vi hade egentligen bara tänkt ta en drink, men menyn var för frestande, så det blev två – och tre för några av oss – innan vi gick vidare till pizzerian där vi hade bord senare.

Cocktailsen kostar runt 22 dollar, och de är verkligen värda sitt pris. En serverades i något som såg ut som ett Amazon-paket, en annan i en riskokare. Torris, LED-effekter och mängder av små isbitar var återkommande teman i presentationerna. Men bakom all show finns det cocktails som faktiskt smakar riktigt bra – och det är nog en stor del av anledningen till att Inside Passage blivit så populär, inte bara bland influencers utan också bland mer seriösa cocktailälskare.

Inside Passage, 1108 Pike St, Seattle, WA 98101, United States

Inside Passage
0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Farsund: Kammuslinger og hvidvin

Häromdagen hade AC och Kristian bjudit över mig på vitt vin och pilgrimsmusslor – och det tackar man ju inte nej till. De bor precis vid fjorden, så Kristian hoppade bara i dykardräkten och simmade ut för att hämta musslor. Han hade dessutom fångat en liten piggvar med bara händerna (!), så menyn bestod av pasta med pilgrimsmusslor, piggvar och räkor.

Jag såg hur piggvaren fileades och hur musslorna öppnades och rensades, och jag tror inte att det gick mer än 20 minuter från att de togs upp ur vattnet tills de låg i pannan. Det smakade fantastiskt! Den renaste, friskaste smak man kan tänka sig – och helt otroligt att ha ett sådant skafferi precis utanför dörren.

Min mamma samlar på musselskal, så det första hon sa när jag skickade henne en bild på fångsten var att jag skulle komma ihåg att ta med skalen hem. Jag tvättade därför sex skal och lade dem på tork ute på terrassen – och så glömde jag förstås att ta med dem. Tror jag får hälsa på AC snart igen 🙂

Jag lovar att lägga upp receptet snart.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
The Peak, Victoria Peak i Hong Kong

Hongkong är som vackrast uppifrån, så på vår första dag tog AC och jag oss upp till The Peak för att njuta av utsikten. Efter en ganska nervkittlande tur med bergbanan (det är riktigt brant!) klev vi rakt in i ett shoppingcenter.

Jag minns en liknande sightseeing/shoppingcenter-kombination från när jag besökte The Big Buddha i Hongkong, och jag är rätt säker på att det är ett effektivt sätt att få turister att spendera ännu mer pengar. Men jag är också ganska säker på att upplevelsen hade varit både finare och mer genuin utan alla butiker och restauranger.

Från utsiktsplatsen utanför shoppingcentret hade vi i alla fall en fantastisk vy över Kowloon Bay och de omgivande bergen. Men AC har bott så pass länge i Norge att hon blivit helt hooked på att vandra, så hon lyckades övertala mig att hänga med på Hong Kong Peak Trail – en cirka 3 km lång slinga runt själva The Peak.

Jag är ju inte direkt något träningsfreak, men jag är glad att jag följde med. Leden var i stort sett folktom, och efter bara några minuter hörde eller såg vi inga andra turister längre.

Det är en lätt runda, helt utan tuff terräng, men vi tog det lugnt och hann inte mer än halvvägs förrän det började skymma och blev lite småkusligt. Vi skyndade oss därför tillbaka mot folkmyllret för att få några nattbilder av Kowloon Bay.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för Selfie-folket hade tagit över platsen fullständigt. Jag pratar inte om en snabb iPhone-selfie. Nej, det här var minst tre olika vinklar med selfie-sticks långa nog att peta molnen, och vi fick snällt vänta på vår tur. Under tiden blev jag utskälld på kinesiska flera gånger för att jag råkade photobomba någons gruppselfie. Är det bara jag, eller lockar selfie-sticks verkligen fram det värsta i vissa människor?

Nattvyn från The Peak var helt magisk. Hongkong såg plötsligt ut som en helt annan stad med alla ljusen tända, och jag kände mig som en rymdvarelse som stod och tittade ner på jorden och funderade på om det fanns liv där nere. Vi var uppe på The Peak i över tre timmar, och jag hade lätt kunnat stanna ännu längre – men det var fredag kväll och Lan Kwai Fong kallade, så vi tog bergbanan ner igen och gjorde oss redo för nattlivet i Hongkong.

Man hoppar på The Peak Tram från stationen på Garden Road. Förvånansvärt många får plats i varje vagn, så låt dig inte avskräckas av den långa kön. Vi var där runt kl 16 och behövde inte vänta mer än 30 minuter.

En tur- och returbiljett med bergbanan (utan några extratillägg) kostar 108 HKD (2025), och vi köpte biljetterna direkt på stationen.

The Peak Tram går var 10:e–15:e minut varje dag mellan 07:30–23:00 (2025).

Läs mer på The Peaks officiella webbsida.

Läs mer på The Peak’s website

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Gipfeli med marmelade.

Maten i Zürich är riktigt bra – och det handlar inte bara om ost och choklad. Något jag särskilt har lagt märke till är den genomgående höga kvaliteten. Till och med på mer avslappnade ställen är det fokus på ekologiska råvaror och det som är i säsong, och portionerna är generösa. Det här är ingen komplett guide, utan en liten samling specialiteter som jag tycker du ska prova om du besöker Zürich. Här är min lista över alla goda saker du inte får missa:

Gipfeli

En gipfeli är lite som en blandning mellan en fransk croissant och en dansk giffel. De finns med olika fyllningar och toppings, och jag är fullkomligt förälskad i chokladvarianten, Schoggigipfeli. När jag inte äter Bircher müesli till frukost, tar jag gärna en gipfeli med marmelad och en stor cappuccino till zmorge (frukost).

Züri Gschnätzlets

Züri Gschnätzlets

Zürich-klassikern Züri Gschnätzlets är en krämig rätt med kalvkött och champinjoner i gräddsås. Jag älskar versionen på Kronenhalle, där den står på menyn som ”Kalbfleisch geschnetzelt Kronenhalle”. PS: Glöm inte att beställa ett glas schweiziskt vin till.

Chokolademousse

Chokladmousse

Det säger sig självt att ett chokladland som Schweiz också kan sina chokladdesserter. Klassisk chokladmousse finns på menyn på många restauranger, och Kronenhalle (igen!) gör den exceptionellt bra.

Birchermüesli

Bircher Müesli

Birchermüesli uppfanns av den schweiziske läkaren Maximilian Oskar Bircher-Benner, som serverade det till sina patienter i Zürich. Ursprungsversionen innehöll citronjuice, blötlagd havre, nötter, äpple och kondenserad mjölk, men i dag finns det hur många varianter som helst. På hotellens frukostbufféer får man ofta en blandning av yoghurt och müesli som man själv kan toppa med frukt, frön och honung.

Fondue

Fondue förknippas mest med den fransktalande delen av Schweiz, men Zürich har också flera bra fondueställen. Fribourger Fonduestübli är en klassisk fondue-restaurang med träpaneler och rutiga dukar – och deras fondue är fantastisk. Prova den klassiska Moitié-Moitié med hälften Gruyère och hälften Vacherin.

Vegetarisk burger på Hiltl

Vegetarisk mat på Hiltl

Världens äldsta vegetariska restaurang är mer än bara en restaurang – det är också en bar, en rooftop och en nattklubb med flera filialer runt om i Zürich. Prova deras imponerande buffé (man betalar efter vikt) eller testa deras populära Hiltl Burger utan kött.

Rösti

Rösti

Rösti är en sorts potatisråraka. På restaurangen eCHo på Marriott kan du bygga din egen rösti med olika toppings. Jag rekommenderar kombon Appenzellerost, tomat och skinka.

Luxemburgerli

Luxemburgerli

Det var en konditor från Luxemburg som uppfann de söta, pastellfärgade Luxemburgerli hos Sprüngli. De liknar macarons men är mindre och luftigare. När du ändå är där, smaka gärna på deras chokladtryfflar – särskilt dem med Fine Champagne.

Sprüngli chokoladetrøfler

På min to-eat lista:

Älplermaggronen: En schweizisk variant av mac and cheese.

Cervelat: En klassisk schweizisk korv.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr