I Ubud hyrde vi en villa som låg väl undangömd längst in på en liten sidogata till en av de mest trafikerade vägarna i stan. Vi hade en egen trädgård med pool, men i övrigt var det inget lyxigt med villan, som var traditionellt inredd och hade blygsamma 2,5 stjärnor på Hotels.com.

Bali Putra Villa bestod av flera uthyrningsvillor och lägenheter, och uppe vid huvudvägen låg en receptionsbyggnad med en liten café där det serverades frukost varje morgon.

Man kunde välja mellan olika äggrätter samt stekt ris och nudlar, men efter att ha testat deras bananpannkakor första dagen, beställde jag bara dem resten av veckan – de var verkligen goda.

Mitt sovrum låg på övervåningen, och jag hade en fantastisk balkong med utsikt över trädgården. Min säng hade ett myggnät, men första kvällen glömde jag att fälla ner det innan det blev mörkt, och då hade myggorna redan tagit sig in. De balinesiska myggen verkade tycka att jag smakade gott, för de hade fest hela natten och jag vaknade upp full av myggbett. Resten av nätterna kom jag ihåg att dra ner nätet i god tid, och då sov jag som en stock och vaknade pigg och utvilad kl. 6 varje morgon. Jag vet inte om det var den sköna sängen eller det faktum att jag tränade yoga i tre timmar om dagen – men jag sov otroligt bra.

Det städades varje dag, och varje eftermiddag kom en supertrevlig trädgårdsmästare förbi och samlade upp löv så att det alltid var fint i trädgården och runt poolen. Han tände också verandabelysningen varje kväll när solen gick ner, så vi kunde hitta hem efter middagen. Villans kök låg ute på verandan, där mina föräldrar gärna satt om kvällarna – i bekvämt avstånd till de kalla ölen i kylskåpet.

Badrummet var nyrenoverat och verkligen fint. Det fanns gott om varmvatten och vattentrycket var helt okej – så länge man först lyckades justera de något känsliga inställningarna. Jag älskade stengolvet, som bestod av lösa stenar.

Villan låg omgiven av grönskande natur, och hos grannen växte ett papayaträd som min mamma snabbt fick ett gott öga till – hon övervägde flera gånger att smyga dit och ta en. På kvällen hörde man massor av mystiska djurläten när man gick längs stigen mot villan. Det är ju svårt att helt undvika att naturen letar sig in, så vi hade bland annat en liten ödla på badrummet – tillsammans med en snigel. Vi såg också flera spindlar, men de var små och absolut inte av det läskiga slaget.

Huvudsyftet med resan var att gå på yoga på Yoga Barn, och jag valde främst Bali Putra Villa för läget. Det tog bara 5–10 minuter att gå till Yoga Barn från villan, så vi kunde rulla ur sängen 6:30 och ändå vara i god tid till morgonklassen kl. 7.

Jag tycker att servicen och standarden på Bali Putra Villa var bättre än 2,5 stjärnor, och det var härligt att ha en egen trädgård och pool. Personalens bemötande var varmt och vänligt, om än inte alltid så effektivt, men så länge man inte förväntar sig internationell standard och lyx, tror jag att de flesta blir positivt överraskade. För det som Bali Putra kanske saknar i bekvämlighet, vägs mer än väl upp av charm och gästfrihet.

Många hotell i Ubud har samarbete med chaufförer, så man slipper betala överpris för skjuts runt stan. Men den enda gång vi bokade transport via receptionen blev vi ordentligt lurade och betalade nästan dubbelt så mycket för att bli körda till en restaurang, jämfört med vad vi senare betalade när restaurangen ordnade skjutsen tillbaka.