Fri fragt ved bestillinger over 500 kr.  Ellers koster fragt 50 kr. 

Leder du efter bloggen? Den finder du nu ovre på mitziemee.com hvor jeg blogger om mad og opskrifter, rejser og livsstil.

besøg mitziemee.com >>

Farsund: Kammuslinger og hvidvin

Häromdagen hade AC och Kristian bjudit över mig på vitt vin och pilgrimsmusslor – och det tackar man ju inte nej till. De bor precis vid fjorden, så Kristian hoppade bara i dykardräkten och simmade ut för att hämta musslor. Han hade dessutom fångat en liten piggvar med bara händerna (!), så menyn bestod av pasta med pilgrimsmusslor, piggvar och räkor.

Jag såg hur piggvaren fileades och hur musslorna öppnades och rensades, och jag tror inte att det gick mer än 20 minuter från att de togs upp ur vattnet tills de låg i pannan. Det smakade fantastiskt! Den renaste, friskaste smak man kan tänka sig – och helt otroligt att ha ett sådant skafferi precis utanför dörren.

Min mamma samlar på musselskal, så det första hon sa när jag skickade henne en bild på fångsten var att jag skulle komma ihåg att ta med skalen hem. Jag tvättade därför sex skal och lade dem på tork ute på terrassen – och så glömde jag förstås att ta med dem. Tror jag får hälsa på AC snart igen 🙂

Här är receptet:

Recept: Kristians pasta med allt gott från havet

0 FacebookTwitterPinterestEmail
The Peak, Victoria Peak i Hong Kong

Hongkong är som vackrast uppifrån, så på vår första dag tog AC och jag oss upp till The Peak för att njuta av utsikten. Efter en ganska nervkittlande tur med bergbanan (det är riktigt brant!) klev vi rakt in i ett shoppingcenter.

Jag minns en liknande sightseeing/shoppingcenter-kombination från när jag besökte The Big Buddha i Hongkong, och jag är rätt säker på att det är ett effektivt sätt att få turister att spendera ännu mer pengar. Men jag är också ganska säker på att upplevelsen hade varit både finare och mer genuin utan alla butiker och restauranger.

Från utsiktsplatsen utanför shoppingcentret hade vi i alla fall en fantastisk vy över Kowloon Bay och de omgivande bergen. Men AC har bott så pass länge i Norge att hon blivit helt hooked på att vandra, så hon lyckades övertala mig att hänga med på Hong Kong Peak Trail – en cirka 3 km lång slinga runt själva The Peak.

Jag är ju inte direkt något träningsfreak, men jag är glad att jag följde med. Leden var i stort sett folktom, och efter bara några minuter hörde eller såg vi inga andra turister längre.

Det är en lätt runda, helt utan tuff terräng, men vi tog det lugnt och hann inte mer än halvvägs förrän det började skymma och blev lite småkusligt. Vi skyndade oss därför tillbaka mot folkmyllret för att få några nattbilder av Kowloon Bay.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för Selfie-folket hade tagit över platsen fullständigt. Jag pratar inte om en snabb iPhone-selfie. Nej, det här var minst tre olika vinklar med selfie-sticks långa nog att peta molnen, och vi fick snällt vänta på vår tur. Under tiden blev jag utskälld på kinesiska flera gånger för att jag råkade photobomba någons gruppselfie. Är det bara jag, eller lockar selfie-sticks verkligen fram det värsta i vissa människor?

Nattvyn från The Peak var helt magisk. Hongkong såg plötsligt ut som en helt annan stad med alla ljusen tända, och jag kände mig som en rymdvarelse som stod och tittade ner på jorden och funderade på om det fanns liv där nere. Vi var uppe på The Peak i över tre timmar, och jag hade lätt kunnat stanna ännu längre – men det var fredag kväll och Lan Kwai Fong kallade, så vi tog bergbanan ner igen och gjorde oss redo för nattlivet i Hongkong.

Man hoppar på The Peak Tram från stationen på Garden Road. Förvånansvärt många får plats i varje vagn, så låt dig inte avskräckas av den långa kön. Vi var där runt kl 16 och behövde inte vänta mer än 30 minuter.

En tur- och returbiljett med bergbanan (utan några extratillägg) kostar 108 HKD (2025), och vi köpte biljetterna direkt på stationen.

The Peak Tram går var 10:e–15:e minut varje dag mellan 07:30–23:00 (2025).

Läs mer på The Peaks officiella webbsida.

Läs mer på The Peak’s website

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Gipfeli med marmelade.

Maten i Zürich är riktigt bra – och det handlar inte bara om ost och choklad. Något jag särskilt har lagt märke till är den genomgående höga kvaliteten. Till och med på mer avslappnade ställen är det fokus på ekologiska råvaror och det som är i säsong, och portionerna är generösa. Det här är ingen komplett guide, utan en liten samling specialiteter som jag tycker du ska prova om du besöker Zürich. Här är min lista över alla goda saker du inte får missa:

Gipfeli

En gipfeli är lite som en blandning mellan en fransk croissant och en dansk giffel. De finns med olika fyllningar och toppings, och jag är fullkomligt förälskad i chokladvarianten, Schoggigipfeli. När jag inte äter Bircher müesli till frukost, tar jag gärna en gipfeli med marmelad och en stor cappuccino till zmorge (frukost).

Züri Gschnätzlets

Züri Gschnätzlets

Zürich-klassikern Züri Gschnätzlets är en krämig rätt med kalvkött och champinjoner i gräddsås. Jag älskar versionen på Kronenhalle, där den står på menyn som ”Kalbfleisch geschnetzelt Kronenhalle”. PS: Glöm inte att beställa ett glas schweiziskt vin till.

Chokolademousse

Chokladmousse

Det säger sig självt att ett chokladland som Schweiz också kan sina chokladdesserter. Klassisk chokladmousse finns på menyn på många restauranger, och Kronenhalle (igen!) gör den exceptionellt bra.

Birchermüesli

Bircher Müesli

Birchermüesli uppfanns av den schweiziske läkaren Maximilian Oskar Bircher-Benner, som serverade det till sina patienter i Zürich. Ursprungsversionen innehöll citronjuice, blötlagd havre, nötter, äpple och kondenserad mjölk, men i dag finns det hur många varianter som helst. På hotellens frukostbufféer får man ofta en blandning av yoghurt och müesli som man själv kan toppa med frukt, frön och honung.

Fondue

Fondue förknippas mest med den fransktalande delen av Schweiz, men Zürich har också flera bra fondueställen. Fribourger Fonduestübli är en klassisk fondue-restaurang med träpaneler och rutiga dukar – och deras fondue är fantastisk. Prova den klassiska Moitié-Moitié med hälften Gruyère och hälften Vacherin.

Vegetarisk burger på Hiltl

Vegetarisk mat på Hiltl

Världens äldsta vegetariska restaurang är mer än bara en restaurang – det är också en bar, en rooftop och en nattklubb med flera filialer runt om i Zürich. Prova deras imponerande buffé (man betalar efter vikt) eller testa deras populära Hiltl Burger utan kött.

Rösti

Rösti

Rösti är en sorts potatisråraka. På restaurangen eCHo på Marriott kan du bygga din egen rösti med olika toppings. Jag rekommenderar kombon Appenzellerost, tomat och skinka.

Luxemburgerli

Luxemburgerli

Det var en konditor från Luxemburg som uppfann de söta, pastellfärgade Luxemburgerli hos Sprüngli. De liknar macarons men är mindre och luftigare. När du ändå är där, smaka gärna på deras chokladtryfflar – särskilt dem med Fine Champagne.

Sprüngli chokoladetrøfler

På min to-eat lista:

Älplermaggronen: En schweizisk variant av mac and cheese.

Cervelat: En klassisk schweizisk korv.

0 FacebookTwitterPinterestEmail
New York: Spøgelseshistorier i Greenwich Village


Disclaimer: Jag var inbjuden av NY Ghosts att delta i turen.

Det låg regn i luften och mörka moln hängde tunga över staden när Steve och jag gick mot Washington Square Park en kväll i New York. Vi skulle på en guidad vandring genom Greenwich Village med spöken och hemsökta hus som tema, och vädret kunde knappt ha varit mer passande.

Turen började kl. 20 under bågen vid parkens ingång, och bara några minuter senare stod vi och lyssnade på parkens mörka förflutna. Jag har varit där många gånger tidigare, men hade ingen aning om att området en gång var en begravningsplats. Över 20 000 människor sägs ligga begravda där – det satte onekligen tonen.

Vår guide var en kvinna som även jobbar som skådespelare, och hon var riktigt bra. Hon berättade med inlevelse och hade ett fängslande, lite lågmält sätt att leverera historierna på, som gjorde det spännande utan att kännas överdrivet.

Vi rörde oss lugnt genom Greenwich Village och stannade till vid byggnader som man annars bara skulle ha gått förbi. Det var rätt fascinerande att plötsligt få veta vad som enligt sägnen ska ha hänt bakom de stängda dörrarna. Ett av stoppen var ett hus där Mark Twain bodde en gång i tiden, och som vissa menar fortfarande är hemsökt. Sånt sätter sig, och nästa gång jag passerar lär jag kasta en extra blick upp mot fönstren.

Det mest obehagliga stoppet var dock Jefferson Market Library. Jag har alltid tyckt att det är en vacker byggnad, men efter den kvällen känns den inte riktigt lika oskyldig längre. Historien vi fick höra där var verkligen ruggig.

Turen varade i en timme, vilket jag tycker var alldeles lagom. Man hinner få en bra känsla för området och höra många spännande berättelser, utan att det känns för långt.

Guiden gjorde stor skillnad. På sådana här turer handlar det mycket om hur berättelserna framförs, och här träffade vi verkligen rätt. Hon var både väl förberedd och engagerad, och både Steve och jag var helt inne i det från början till slut.

Turen vi var med på heter Hauntings & Ghouls of Greenwich Village och arrangeras av New York Ghosts, som håller spökturism i över 50 amerikanska städer. I New York erbjuder de flera olika turer, men rutten genom Greenwich Village är originalet och den mest populära. Det är lätt att förstå varför – området är fullt av historia och har en särskild stämning som passar perfekt för den här typen av berättelser. En annorlunda och riktigt mysig upplevelse, även för dig som redan känner New York ganska väl och vill upptäcka något nytt.

Tips för dig som funderar på att boka en ghost tour i New York:

Ha bekväma skor – Det är inte särskilt långt att gå, men gatorna kan vara ojämna och ibland kullerstensbelagda.

Klä dig efter vädret – Turen är utomhus, så ta en titt på väderleksrapporten innan. Paraply är en bra idé om det ska regna.

Boka bord i förväg – Turen avslutas mitt i Greenwich Village, där det finns gott om bra restauranger – men området är populärt, så det kan vara svårt att få bord utan bokning.

Glöm inte dricks – Om du har haft en bra upplevelse, visa uppskattning till guiden i slutet. Kontanter är bäst.


Är du sugen på att gå en spöktur i New York själv? Med koden MITZIE10 får du 10 % rabatt när du bokar via New York Ghosts. Det är ett roligt och annorlunda sätt att uppleva staden på – särskilt om du är nyfiken på de lite mörkare kapitlen i historien.

Boka turen her: Hauntings & Ghouls of Greenwich Village – NY Ghosts

(Reklamlänk – jag får en liten provision om du bokar via länken, utan att det kostar dig något extra.)

0 FacebookTwitterPinterestEmail
En spøgelseshistorie - Kun en lille smule uhyggelig

När jag var på besök i Göteborg bodde jag hos Rikke. Hon har en superfin lägenhet i ett riktigt mysigt område, och jag trivdes jättebra under dagarna där. Rikke och jag har känt varandra i över tio år, så när vi umgås är det lite som ett gammalt gift par – fast utan ringar.

Jag är inte särskilt vidskeplig, men det var två saker som hände som verkligen fick mig att reagera. Rikkes lägenhet är i två plan, med kök och matsal på övervåningen och sovrum och TV-rum nere. Jag sov på en madrass precis vid trappan, och en av de första kvällarna hörde jag konstiga ljud och en rejäl duns som verkade komma från köket. Jag tänkte att det nog bara var kylskåpet/diskmaskinen/snögubben som levde sitt eget liv, och somnade om.

Nästa morgon skulle vi skära upp grapefrukt, och när vi öppnade lådan med knivarna låg alla med bladet uppåt. Rikke lägger alltid knivarna med bladet ner, och hon berättade att det faktiskt hade hänt flera gånger tidigare. Vi började därför kolla lådan varje kväll innan vi gick och la oss – och mycket riktigt, tre dagar senare händer det igen. En smäll mitt i natten, och morgonen efter ligger alla knivar med bladet uppåt.

Rikke är övertygad om att det är ett spöke som huserar i köket, så nu har vi döpt det till Elvis och sagt att han gärna får ta några pepparkorn om han är hungrig.

0 FacebookTwitterPinterestEmail
New York: La Farine på Upper West Side

Disclaimer: Jag var inbjuden av La Farine att komma förbi. Alla åsikter är mina egna.

La Farine är ett franskt café och konditori på Upper West Side i New York. På dagtid är det ett populärt ställe för kaffe, croissanter och bakverk, men på kvällen skiftar stämningen. Då kan man beställa smårätter och ett gott glas vin, som man avnjuter vid något av de små borden i den ljusa och eleganta lokalen.

La Farine drivs av Jonathan och Rica Hengal, ett par med rötter i Israel respektive Marocko. Tillsammans har de skapat ett ställe som kombinerar klassiskt franskt bakverk med medelhavsinfluenser, mitt i hjärtat av Upper West Side.

När Steve och jag var där började vi med en brödkorg och tre sorters smör: pesto, röd paprika och gribiche (en blandning med dill, cornichons och laxrom). Gribiche-smöret blev snabbt vår favorit. Det passade perfekt till det rustika franska lantbrödet.

Vi fick också in en skål med blandade oliver: marockanska Beldi, grekiska Kalamata och spanska Gordal. Särskilt de stora gröna Gordal-oliverna var riktigt goda. Jag saknade dock någonstans att lägga olivkärnorna, så jag tog upp alla oliver ur skålen och lade dem på de små serveringsfaten, så att vi kunde använda skålen till kärnorna i stället.

Nästa rätt var en Mediterranean Spread Trio med tapenade på oliver, tapenade på ansjovis och confiterad piquillo-paprika. Gott och smakrikt, perfekt att dela. Jag älskar ju ansjovis, så ansjovistapenaden var min favorit, medan Steve föredrog paprikorna, som var söta och hade en djup, solmogen smak.

Vi smakade också på deras Cod Fritters – små friterade kroketter med saltad torsk, serverade med en dip med ett litet spicy sting. En oväntat god och mättande snack.

Till dessert blev det crème brûlée, och den var precis som den ska vara: kall, silkeslen kräm med små svarta vaniljprickar och ett tunt, krispigt lager karamell ovanpå. En riktigt fin avslutning på måltiden.

På La Farine kan man beställa både hela flaskor vin och enstaka glas. Vår servitris rekommenderade en rosé som hon sa var hennes personliga favorit, så vi tog den – och det var ett bra val. Inte för söt och passade fint till maten vi fick.

Det jag särskilt gillade med La Farine var de ljusa franska cafémiljöerna och den avslappnade, lite lyxiga stämningen. Personalen var vänlig och uppmärksam, och även om vi satt en trappa upp, kom de ofta förbi och kollade att allt var som det skulle. Portionerna var lagom stora, priserna rimliga, och allt fungerade väldigt bra för en kväll med vin och lite lättare mat.

Om jag ska nämna något som kan bli ännu bättre, så gör de vita färgerna att lokalen kan kännas lite väl ljus på kvällen. När vi var på väg att gå tände de levande ljus på borden, vilket hjälpte mycket med stämningen. Personalen berättade också att det planeras uteservering senare i år, vilket säkert kommer göra La Farine ännu mer attraktivt som kvällsställe.

La Farine, 2394 Broadway, New York, NY 10024, United States

La Farine New York City
0 FacebookTwitterPinterestEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr