New York: Spøgelseshistorier i Greenwich Village


Disclaimer: Jag var inbjuden av NY Ghosts att delta i turen.

Det låg regn i luften och mörka moln hängde tunga över staden när Steve och jag gick mot Washington Square Park en kväll i New York. Vi skulle på en guidad vandring genom Greenwich Village med spöken och hemsökta hus som tema, och vädret kunde knappt ha varit mer passande.

Turen började kl. 20 under bågen vid parkens ingång, och bara några minuter senare stod vi och lyssnade på parkens mörka förflutna. Jag har varit där många gånger tidigare, men hade ingen aning om att området en gång var en begravningsplats. Över 20 000 människor sägs ligga begravda där – det satte onekligen tonen.

Vår guide var en kvinna som även jobbar som skådespelare, och hon var riktigt bra. Hon berättade med inlevelse och hade ett fängslande, lite lågmält sätt att leverera historierna på, som gjorde det spännande utan att kännas överdrivet.

Vi rörde oss lugnt genom Greenwich Village och stannade till vid byggnader som man annars bara skulle ha gått förbi. Det var rätt fascinerande att plötsligt få veta vad som enligt sägnen ska ha hänt bakom de stängda dörrarna. Ett av stoppen var ett hus där Mark Twain bodde en gång i tiden, och som vissa menar fortfarande är hemsökt. Sånt sätter sig, och nästa gång jag passerar lär jag kasta en extra blick upp mot fönstren.

Det mest obehagliga stoppet var dock Jefferson Market Library. Jag har alltid tyckt att det är en vacker byggnad, men efter den kvällen känns den inte riktigt lika oskyldig längre. Historien vi fick höra där var verkligen ruggig.

Turen varade i en timme, vilket jag tycker var alldeles lagom. Man hinner få en bra känsla för området och höra många spännande berättelser, utan att det känns för långt.

Guiden gjorde stor skillnad. På sådana här turer handlar det mycket om hur berättelserna framförs, och här träffade vi verkligen rätt. Hon var både väl förberedd och engagerad, och både Steve och jag var helt inne i det från början till slut.

Turen vi var med på heter Hauntings & Ghouls of Greenwich Village och arrangeras av New York Ghosts, som håller spökturism i över 50 amerikanska städer. I New York erbjuder de flera olika turer, men rutten genom Greenwich Village är originalet och den mest populära. Det är lätt att förstå varför – området är fullt av historia och har en särskild stämning som passar perfekt för den här typen av berättelser. En annorlunda och riktigt mysig upplevelse, även för dig som redan känner New York ganska väl och vill upptäcka något nytt.

Tips för dig som funderar på att boka en ghost tour i New York:

Ha bekväma skor – Det är inte särskilt långt att gå, men gatorna kan vara ojämna och ibland kullerstensbelagda.

Klä dig efter vädret – Turen är utomhus, så ta en titt på väderleksrapporten innan. Paraply är en bra idé om det ska regna.

Boka bord i förväg – Turen avslutas mitt i Greenwich Village, där det finns gott om bra restauranger – men området är populärt, så det kan vara svårt att få bord utan bokning.

Glöm inte dricks – Om du har haft en bra upplevelse, visa uppskattning till guiden i slutet. Kontanter är bäst.


Är du sugen på att gå en spöktur i New York själv? Med koden MITZIE10 får du 10 % rabatt när du bokar via New York Ghosts. Det är ett roligt och annorlunda sätt att uppleva staden på – särskilt om du är nyfiken på de lite mörkare kapitlen i historien.

Boka turen her: Hauntings & Ghouls of Greenwich Village – NY Ghosts

(Reklamlänk – jag får en liten provision om du bokar via länken, utan att det kostar dig något extra.)

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
En spøgelseshistorie - Kun en lille smule uhyggelig

När jag var på besök i Göteborg bodde jag hos Rikke. Hon har en superfin lägenhet i ett riktigt mysigt område, och jag trivdes jättebra under dagarna där. Rikke och jag har känt varandra i över tio år, så när vi umgås är det lite som ett gammalt gift par – fast utan ringar.

Jag är inte särskilt vidskeplig, men det var två saker som hände som verkligen fick mig att reagera. Rikkes lägenhet är i två plan, med kök och matsal på övervåningen och sovrum och TV-rum nere. Jag sov på en madrass precis vid trappan, och en av de första kvällarna hörde jag konstiga ljud och en rejäl duns som verkade komma från köket. Jag tänkte att det nog bara var kylskåpet/diskmaskinen/snögubben som levde sitt eget liv, och somnade om.

Nästa morgon skulle vi skära upp grapefrukt, och när vi öppnade lådan med knivarna låg alla med bladet uppåt. Rikke lägger alltid knivarna med bladet ner, och hon berättade att det faktiskt hade hänt flera gånger tidigare. Vi började därför kolla lådan varje kväll innan vi gick och la oss – och mycket riktigt, tre dagar senare händer det igen. En smäll mitt i natten, och morgonen efter ligger alla knivar med bladet uppåt.

Rikke är övertygad om att det är ett spöke som huserar i köket, så nu har vi döpt det till Elvis och sagt att han gärna får ta några pepparkorn om han är hungrig.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
New York: La Farine på Upper West Side

Disclaimer: Jag var inbjuden av La Farine att komma förbi. Alla åsikter är mina egna.

La Farine är ett franskt café och konditori på Upper West Side i New York. På dagtid är det ett populärt ställe för kaffe, croissanter och bakverk, men på kvällen skiftar stämningen. Då kan man beställa smårätter och ett gott glas vin, som man avnjuter vid något av de små borden i den ljusa och eleganta lokalen.

La Farine drivs av Jonathan och Rica Hengal, ett par med rötter i Israel respektive Marocko. Tillsammans har de skapat ett ställe som kombinerar klassiskt franskt bakverk med medelhavsinfluenser, mitt i hjärtat av Upper West Side.

När Steve och jag var där började vi med en brödkorg och tre sorters smör: pesto, röd paprika och gribiche (en blandning med dill, cornichons och laxrom). Gribiche-smöret blev snabbt vår favorit. Det passade perfekt till det rustika franska lantbrödet.

Vi fick också in en skål med blandade oliver: marockanska Beldi, grekiska Kalamata och spanska Gordal. Särskilt de stora gröna Gordal-oliverna var riktigt goda. Jag saknade dock någonstans att lägga olivkärnorna, så jag tog upp alla oliver ur skålen och lade dem på de små serveringsfaten, så att vi kunde använda skålen till kärnorna i stället.

Nästa rätt var en Mediterranean Spread Trio med tapenade på oliver, tapenade på ansjovis och confiterad piquillo-paprika. Gott och smakrikt, perfekt att dela. Jag älskar ju ansjovis, så ansjovistapenaden var min favorit, medan Steve föredrog paprikorna, som var söta och hade en djup, solmogen smak.

Vi smakade också på deras Cod Fritters – små friterade kroketter med saltad torsk, serverade med en dip med ett litet spicy sting. En oväntat god och mättande snack.

Till dessert blev det crème brûlée, och den var precis som den ska vara: kall, silkeslen kräm med små svarta vaniljprickar och ett tunt, krispigt lager karamell ovanpå. En riktigt fin avslutning på måltiden.

På La Farine kan man beställa både hela flaskor vin och enstaka glas. Vår servitris rekommenderade en rosé som hon sa var hennes personliga favorit, så vi tog den – och det var ett bra val. Inte för söt och passade fint till maten vi fick.

Det jag särskilt gillade med La Farine var de ljusa franska cafémiljöerna och den avslappnade, lite lyxiga stämningen. Personalen var vänlig och uppmärksam, och även om vi satt en trappa upp, kom de ofta förbi och kollade att allt var som det skulle. Portionerna var lagom stora, priserna rimliga, och allt fungerade väldigt bra för en kväll med vin och lite lättare mat.

Om jag ska nämna något som kan bli ännu bättre, så gör de vita färgerna att lokalen kan kännas lite väl ljus på kvällen. När vi var på väg att gå tände de levande ljus på borden, vilket hjälpte mycket med stämningen. Personalen berättade också att det planeras uteservering senare i år, vilket säkert kommer göra La Farine ännu mer attraktivt som kvällsställe.

La Farine, 2394 Broadway, New York, NY 10024, United States

La Farine New York City
0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Norge: Min Guide til Preikestolen - Tips og Gode Råd

En tidig septembermorgon körde AC och jag från Stavanger med sikte på Preikestolen. Vi stannade till vid en kiosk i stan och bunkrade upp med proviant: Kvikk Lunsj (norsk chokladkex, lite som KitKat), IFA-pastiller (salta norska lakritspastiller, så goda!) och varsin liter äppeljuice. Sedan var vi redo att börja vår vandring

Vi började gå runt kl. 11 och nådde toppen strax före kl. 14. Det tog längre tid än vi trott eftersom vi stannade ofta för att ta bilder, dricka juice och äta lakrits. Det fanns så många vackra platser längs leden att det hade känts fel att bara hasta förbi. Jag fick en blåsa halvvägs upp, men AC hade plåster med sig, så det löste sig.

Själva turen är cirka 8 km tur och retur, och den officiella svårighetsgraden är ”måttlig”. Jag har inte direkt ett imponerande vandrings-CV, så vissa partier kändes rätt utmanande, särskilt där man måste klättra upp över stora klippblock. Men aldrig så svårt att jag kände att jag inte skulle klara det. Om man är van vid lite kortare vandringar (typ Skåneleden) kan Preikestolen kännas som en halvtuff och smått nervkittlande upplevelse – inte minst för att det knappt finns några avspärrningar. I Norge utgår man från att folk använder sunt förnuft och håller sig borta från kanten.

När man står uppe på Preikestolen känns det verkligen som att stå på toppen av världen. Man befinner sig 604 meter över Lysefjorden, och utsikten är magisk. Det är utan tvekan en av de vackraste vandringarna jag någonsin gjort, och är du i närheten och känner att kroppen klarar det, så rekommenderar jag turen varmt.

På vägen ner var vi rätt möra, och så snart vi kom tillbaka till startpunkten gick vi raka vägen till restaurangen vid parkeringen. Våfflorna. Jag säger bara det. Jag har aldrig ätit en våffla som smakat så gott!

Namnet Preikestolen betyder ”predikstolen” på norska, och det är lätt att förstå varför när man ser klippan första gången. Den platta toppen och de lodräta väggarna får hela formationen att likna en gigantisk predikstol som reser sig dramatiskt över fjorden. Namnet sägs ha uppstått i slutet av 1800-talet, då en lokal lärare och bergsklättrare tyckte att klippan påminde om just det – och namnet fastnade.

Preikestolen har länge varit ett välkänt utflyktsmål i Norge, men det är först de senaste åren som platsen blivit internationellt berömd. År 2018 dök det ikoniska platået upp i Mission: Impossible – Fallout, där Tom Cruise hänger ut över kanten i en av filmens mest hisnande scener. Ironiskt nog spelades scenerna aldrig in vid själva Preikestolen, men det ändrar inte på att utsikten där uppe är precis lika spektakulär i verkligheten som på film.

Tips inför din tur till Preikestolen:


När: Högsäsongen (juli–augusti) kan vara riktigt hektisk. Vi var där i september och det var fortfarande många människor, särskilt runt lunchtid. Vill du ha lite mer lugn och ro – börja tidigt, helst före kl. 9.


Väder: Undvik att vandra i regn. Klipporna blir hala och utsikten försvinner ändå i dimman. Kolla väderprognosen och planera därefter.


Utrustning: Du behöver inte full vandringsutrustning, men ett par bra vandringsskor med ankelstöd är en väldigt god idé. Regnjacka och lager på lager-klädsel är också smart – vädret kan ändras snabbt.


Mat & dryck: Det finns restaurang och kiosk vid parkeringen, men ta gärna med snacks och vatten, och något lite mer rejält än bara choklad och juice, tro mig.


Parkering: Parkering kostar 275 NOK (2025 års pris). Du betalar på vägen ut, efter vandringen. Camping är inte tillåten.
Toaletter: Det finns toaletter vid startpunkten. Inte längs leden.


Tid: Själva vandringen tar 2–3 timmar upp och 1,5–2 timmar ner, beroende på tempo och pauser.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail

Barney Greengrass! Det var här jag åt min allra första Lox & Cream Cheese Bagel, och sedan dess har jag varit en trogen gäst varje gång jag varit i kvarteret.

Trots att Barney Greengrass både är fantastiskt och fullt av historia har det aldrig blivit någon turistmagnet på samma nivå som Russ & Daughters nere på Lower East Side. Däremot har de en stor och lojal lokal kundkrets, och det är i princip alltid fullt i det lilla kafeterian som ligger i anslutning till delikatessen.

Barney Greengrass går under smeknamnet The Sturgeon King, och om man gillar rökt stör så blir det inte bättre än här. Stör är ju inget vi äter så mycket av i Sverige, men det är riktigt gott – och gillar man annan rökt vitfisk kommer en bagel med stör garanterat vara en fullträff. Annars är den rökta laxen från Nova Scotia alltid ett säkert kort. Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för om jag tycker att Novan är bäst hos Russ & Daughters eller hos Barney Greengrass, men det råder ingen tvekan om att båda hör till de allra bästa i New York i den här kategorin.

Servicen är rakt på sak på klassiskt New York-vis, utan krusiduller. Notan behöver man inte be om – den dyker upp innan du hunnit äta klart, så fort de tycker att du har suttit där länge nog 🙂 Men allt sker med glimten i ögat, och man märker att de faktiskt tycker det är rätt trevligt att du är där.

Barney Greengrass, 541 Amsterdam Avenue (between 86th & 87th Street), Upper West Side, New York

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Polly, breakfast in Copenhagen

Jag hann precis förbi Polly på Gl. Kongevej för en frukost, och det var riktigt mysigt. Caféet är ljust och trevligt med en avslappnad stämning, och menyn bjöd på flera av de klassiker jag alltid faller för.

Jag beställde avokado med chorizo, eggs royale med lax, en skål yoghurt med granola och lite grönt på toppen, grön juice och kaffe. Avokadotoasten satt helt rätt, och yoghurten var fräsch och god. Tyvärr var hollandaisesåsen till eggs royale alldeles för salt – alltså riktigt salt – och det förstörde lite av upplevelsen. Jag tog en tugga och gav upp.

Men misstag händer, och det löstes väldigt snyggt. Personalen var uppmärksam och fixade det direkt. Jag fick en ny dryck som kompensation, helt utan tjafs, och det blev en påminnelse om hur stor skillnad bra service faktiskt gör – särskilt när det hanteras direkt och utan krångel.

På det hela taget en bra upplevelse, och jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit igen. Nästa gång håller jag mig nog till avokadomackan och yoghurten – det är svårt att misslyckas med den kombon.

Polly, Gl. Kongevej 96, 1850 Frederiksberg

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr