Opskrift: Min mors hyldeblomstsaft

Häromdagen funderade jag på när fläder egentligen blev en självklar del av danska sommardrycker. Jag minns inte att vi drack flädersaft när jag var liten, men jag kommer tydligt ihåg fläderBÄRsaft, och det var verkligen något av det värsta jag visste.

I dag finns flädersaft överallt, och om jag skulle beskriva smaken av en dansk sommar skulle den helt klart ha en ton av fläder.

Jag kokar sällan saft eller sylt själv, men det gör som tur är min mamma. Det finns nästan inget bättre än att värma ett glas saft en kall höstdag och känna smaken av sol och sommar. Flädersaften är också riktigt god med vitt vin eller prosecco och lite is.

Min mamma brukar använda Atamon för att saften ska hålla längre. Det går att hoppa över, men om du vill att den ska stå ett tag är det bra att tillsätta något konserveringsmedel.

Recept: Min mammas flädersaft

Recipe by Mitzie Mee – Sanne
Course: OpskrifterCuisine: Danmark
Portioner

2

små flaskor

Ingredienser

  • 750 g socker

  • 1 liter vand

  • Färska fläderblommor (ta bort de grövsta stjälkarna)

  • Saften från 3 citroner

  • Frukt och bär efter smak, till exempel rabarber, citron, apelsin eller vinbär

Gör så här

  • Koka upp vatten och socker tills sockret lösts upp helt.
  • Häll över i en stor skål.
  • Tillsätt fläderblommor, frukt och bär.
  • Täck över och ställ i kylskåpet i 3 dagar. Rör om då och då.
  • Sila genom en sil eller en ren kökshandduk.
  • Häll upp på flaskor och förvara kallt. Drick inom en vecka om du inte tillsatt konserveringsmedel.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Patbingsu - Koreansk dessert med shaved ice og røde bønner

När Ella och jag var i Jeonju Hanok Village hittade vi ett litet café mitt i byn. Det var en riktigt varm dag, så vi beställde patbingsu för att svalka oss lite.

Patbingsu är den traditionella versionen av den koreanska desserten bingsu – superfinriven is med olika toppings. Pat är de sötade röda bönorna som ligger ovanpå. Jag har inte alltid gillat röda bönor i dessert, som man också ofta ser i japanska sötsaker, men det är något jag har lärt mig att tycka om. Idag gillar jag dem faktiskt riktigt mycket. De har en mild, nötig smak och en konsistens som påminner lite om marsipan.

Förr i tiden var bingsu bara vanlig riven is, men nu för tiden blandas den ofta med kondenserad mjölk, vilket ger en len och nästan gräddig känsla. Isen är så finriven att den smälter som pudersnö i munnen. Vi fick vår bingsu serverad i en metallskål, vilket enligt Ella hjälper till att hålla den kall längre. Vår patbingsu var toppad med mochi, och den var verkligen supergod.

Det var ett riktigt mysigt café, och bingsun var precis vad vi behövde i den koreanska sommarhettan. Ägaren kom fram och pratade med oss, och när han hörde att jag var från Danmark blev han överförtjust och insisterade på att vi skulle ta en selfie.

Cafe Dal, South Korea, Jeonbuk State, Jeonju-si, Wansan-gu, Pungnam-dong 3(sam)-ga, KR 47=3 카페달

Cafe Dal
0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
New York: Nathan's - Den oprindelige restaurant på Coney Island

Steve och jag var på en liten utflykt till Coney Island. På vägen från subwaystationen ner mot stranden och nöjesparken passerade vi originalet, Nathan’s, som ligger i hörnet av Surf och Stillwell Avenue. Såklart var vi tvungna att stanna till.

Nathan’s öppnade redan 1916 och har blivit något av en institution. De är kända för sina hotdogs i klassisk New York-stil, och man kan hitta deras vagnar lite här och var i stan. Mest kända är de kanske ändå för sin årliga hotdogtävling som hålls den fjärde juli, där deltagarna har tio minuter på sig att trycka i sig så många korvar som möjligt.

När vi var där delade vi på en klassisk hotdog, och den var faktiskt riktigt god. Korven var gjord på nötkött och hade bra smak och ett fint snäpp i skinnet, precis som hemma i Danmark. Det kan ha varit solen och sällskapet, men jag tyckte den här smakade mycket bättre än de Nathan’s-hotdogs jag testat inne i stan. Det fanns ett litet bord där man kunde ta ketchup och senap. Jag tog lite ketchup vid sidan av, men vi körde bara på senap och surkål. Det är också så man vanligtvis äter en New York-hotdog – bara senap, aldrig ketchup.

Vi blev nyfikna på resten av menyn och beställde in råa clams, alltså hjärtmusslor, som serverades med pepparrot, cocktailsås, citron och små kex som heter oyster crackers, såna man brukar få till chowder. Vi delade också på en red chowder, som hos Nathan’s kallas Coney Island chowder. Det är en tomatbaserad musselsoppa, lättare och fräschare än den krämiga varianten från New England. Allt smakade bra, och chowdern var faktiskt en överraskning. Det var en rejäl skål, och vi åt upp precis allt.

Menyn var lång. Förutom hotdogs fanns det olika sorters burgare och mackor – och frosklår (!). Vi hoppade över just den delen, men kanske nästa gång.

Utanför fanns det bord med parasoller där man kunde sitta och äta. Det var riktigt varmt den dagen, så för en gångs skull var jag tacksam för de där enorma läsken i USA. Det behövdes en rejäl dos Coke Zero i värmen.

Är du ändå på Coney Island, så gå förbi Nathan’s. Det är en klassiker, och maten är faktiskt riktigt bra.

Nathan’s Famous, 1310 Surf Ave, Brooklyn, NY 11224, United States

Nathans Coney Island
0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Affogato: Når vaniljeis møder espresso

Affogato är en sån dessert som är så enkel att man nästan inte förstår hur den kan vara så god. En kula italiensk vaniljglass, gelato alla vaniglia, och en varm espresso. Inte mer än så. Men när allt stämmer, är det en fantastisk kombination – och en av mina italienska favoritdesserter. Oavsett hur mätt jag är, finns det alltid plats för en affogato.

Affogato betyder “dränkt” på italienska och syftar på hur glassen smälter i den varma espresson. Du ser den ofta på menyer på italienska caféer och restauranger – ibland bland efterrätterna, ibland bland kaffedryckerna. Det är egentligen ganska logiskt, för affogato är lite av båda delar.

En riktigt bra affogato handlar om balans. Espresson ska vara stark och smakrik utan att vara bränd. Glassen ska vara krämig, tydligt vaniljsmakande och av bra kvalitet.

På italienska caféer serveras affogato oftast i ett litet glas eller en kopp, tillsammans med en tesked. Ibland får man espresson bredvid, så att man själv kan hälla den över. Man äter affogato med sked – åtminstone till en början. När glassen börjar smälta och blandas med kaffet i botten, är det många som dricker upp resten direkt ur glaset.

Vill du göra affogato hemma?
Det enda du behöver är en kula god vaniljglass och en nybryggd espresso. Har du ingen espressomaskin går det bra med en liten kopp starkt kaffe. Häll kaffet över glassen precis innan servering. Det viktiga är att kaffet är varmt och att glassen inte är för mjuk. Det blir kanske inte exakt som i Italien, men tillräckligt nära för att kännas lite som semester.

Recept: Affogato – när vaniljglass möter espresso

Recipe by Mitzie Mee – Sanne
Course: Dessert, Dricka, Recept
Portioner

1

glas

Ingredienser

  • 1 kula god vaniljglass

  • 1 shot espresso eller starkt kaffe

Så gör du

  • Lägg glassen i ett litet glas eller en kopp.
  • Häll espresson över precis före servering.
  • Ät direkt.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Pizza i New York - En hurtig guide

Pizza i New York är mer än bara snabbmat. Det är kultur, tradition och vardagsmat i ett, och de flesta New York-bor har starka åsikter om var man hittar den bästa slicen – och vad som kännetecknar en riktigt bra pizza.

Här får du en översikt över vad som definierar en äkta New York-pizza, och hur du äter den som en local.

Vad kännetecknar en New York-style pizza?

En klassisk New York-pizza har en tunn botten, men inte så tunn att den blir krispig som ett kex. Den ska vara mjuk nog att vika på mitten (vilket man ofta gör när man äter den), men ändå ha en lätt frasig kant. Pizzan är ofta stor i diameter – ibland upp till 45 cm – och bakas hel innan den skärs i slices. Man köper ofta en slice i taget, som värms upp i ugnen innan servering. Degen har en seg textur och smaken är lätt salt, med lite sötma från tomatsåsen och en bra balans mellan botten, ost och topping.

Röd sås vs. vit sås

Med röd sås menar man den klassiska tomatbasen – enkel, lite söt, gjord med konserverade tomater, vitlök och oregano. Det är den sås de flesta förknippar med en vanlig New York-pizza.

Vit sås betyder helt enkelt att det inte är någon tomatsås. Det kan vara ricotta, béchamelsås eller bara mozzarella med lite olivolja och vitlök. En vit slice smakar mildare och krämigare, och är ett bra val om du vill testa något annat än det klassiska.

Hur äter man en slice?

Man viker den lätt från kant till spets. Eftersom bottnen är tunn och slicen stor, är det det bästa sättet att hålla ihop allting – så att inte osten glider av och fingrarna blir kladdiga.

Man äter pizza med händerna (alltid), ofta stående eller gående. På många ställen får man sin slice på ett ark bakplåtspapper och en enkel papptallrik.

Hur skiljer sig New York-pizza från andra typer?

Jämfört med till exempel napolitansk pizza, som har en luftigare kant och gräddas vid väldigt hög värme på bara någon minut, är New York-pizzan fastare i konsistensen. Den är mindre bränd i kanterna och mycket enklare att äta på språng.

Var hittar man New York-pizza?

Staden är full av små pizzaställen som säljer slices med olika toppings. På de billigaste ställena kostar en slice bara en eller två dollar, men om du vill ha något mer spännande än flottig pepperoni får du räkna med att betala runt $4–6.

Joe’s Pizza och Prince Street Pizza är båda säkra kort om du vill ha en klassisk New York-slice. R Slice (Roberta’s slice shop) är också ett riktigt bra ställe, men lite dyrare än de andra två.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail
Sådan spotter du rigtig god gelato

Jag har ätit orimligt mycket gelato genom åren. I Italien, men också på andra ställen där man försöker efterlikna originalet. Från små familjeägda ställen i Rom till trendiga gelatoshops i New York och Tokyo. Ibland har det varit fantastiskt, andra gånger en besvikelse. Men efter otaliga kulor har jag lärt mig vad man ska titta efter.

Gelato är inte bara glass på italienska. Det är något helt eget. När den är rätt gjord är den tät och krämig, men utan att kännas tung. Den smakar intensivt, men aldrig för sött. Och när man väl har smakat en riktigt bra gelato, är det svårt att nöja sig med något annat.

Det finns flera saker som skiljer gelato från vanlig gräddglass. Den innehåller mindre luft, vilket gör den tätare och mer smakrik. Den serveras också vid en lite högre temperatur, så smakerna kommer fram bättre.

Gelato görs ofta med mer mjölk och mindre grädde än vanlig glass, och sällan med ägg. Det ger en lättare smak och mindre fett, utan att göra avkall på kvaliteten. Bra gelato handlar om naturliga smaker och bra råvaror. De bästa ställena gör sin gelato färsk varje dag, utan tillsatser.

Men hur vet man om ett ställe är bra?

Det här brukar jag kolla efter:

Färgerna: En bra pistaschgelato är inte grön som en highlighter. Den ska vara dämpad grågrön eller beige, för då är den gjord med riktiga nötter och inte färgämnen. Citron ska vara nästan vit, inte knallgul. Generellt gäller att ju mer naturliga färgerna är, desto bättre.

Hur glassen presenteras: Om den ligger i stora fluffiga berg som väller över kanterna är det sällan ett gott tecken. På bra ställen ligger den jämnt och stilla i sina tråg, ibland med lock. Kanske inte så bildvänligt, men ofta ett mycket bättre val.

Antalet smaker: Har de 50 olika smaker? Gå vidare. De riktigt bra gelateriorna har ett mindre utbud, men med mer omtanke bakom varje smak. Fråga gärna om glassen är gjord på plats. Om ja, då är du på rätt ställe.

Konsistensen: Gelato ska vara mjuk och jämn. Inga iskristaller, inget slask. Den ska ge lite motstånd, men smälta fint i munnen. Och smaka det den ska smaka. Rent, fräscht och balanserat.

Kön: Ett av de säkraste tecknen är att det är kö – gärna med lokala. De bästa ställena behöver inte skrikiga skyltar. Deras glass pratar för sig själv.

Jag hoppas att den här guiden hjälper dig nästa gång du är ute efter gelato, oavsett om du är i Italien eller någon annanstans.

0 FacebookTwitterPinterestThreadsBlueskyEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr