Fri fragt ved bestillinger over 500 kr.  Ellers koster fragt 50 kr. 

Leder du efter bloggen? Den finder du nu ovre på mitziemee.com hvor jeg blogger om mad og opskrifter, rejser og livsstil.

besøg mitziemee.com >>

Tokyo Guide: Purikura - De fantastiske japanske fotoautomater

Purikura är de där små, gulliga fotoautomaterna som man hittar i de större spelhallarna i Tokyo. De har flera avancerade funktioner som gör att man ser ut ungefär som det japanska skönhetsidealet – med stora ögon, ljus hy och liten näsa. Jag brukar alltid ta en sväng förbi en purikura-automat när jag är i Tokyo, för det är faktiskt riktigt kul, och bilderna blir en rolig (och väldigt japansk) souvenir att ta med hem.

Purikura – hur gör man?

De flesta spelhallar har flera olika purikura-maskiner att välja mellan, med olika teman och filter. Jag har till och med sett att några av de nyaste maskinerna även låter dig förstärka mer maskulina ansiktsdrag – ett smart val om du tar purikura med någon av manligt kön.

När du har valt maskin stoppar du i mynt (det kostar oftast mellan 300 och 500 yen) och går in i fotobåset. Ibland finns det möjlighet att välja engelska som språk, men instruktionerna är ofta ganska begränsade. Som tur är är maskinerna oftast väldigt användarvänliga, och det brukar finnas personal i närheten om man behöver hjälp.

Först väljer man en bakgrund, och därefter får man oftast välja vilken typ av ögon man vill ha, och hur ljus hy man vill ha. Sedan börjar själva fotograferingen. Det räknas ner på skärmen innan blixten går – kom ihåg att titta in i linsen som sitter ovanför skärmen.

Efteråt är det dags att dekorera bilderna. Ibland gör man det på en touchskärm direkt utanför automaten, och ibland i ett separat dekoreringsbås. Det finns massor av digitala dekorationer att leka med – du kan lägga till stickers, effekter och egen text.

Till sist väljer du storlek och hur många kopior du vill skriva ut. Om du har en japansk mobil kan du också få en digital kopia skickad direkt till telefonen.

När du är klar kommer bilderna ut från en liten lucka på sidan av maskinen.
Purikura-maskinerna har ofta en egen våning i de större spelhallarna – du hittar dem bland annat i Akihabara, Shibuya och Shinjuku.

0 FacebookTwitterPinterestEmail
Sushi Zanmai i Tokyo

På en tidigare resa till Tokyo träffade jag min japanska vän Rieko, som jag lärde känna för snart tio år sedan under en praktik i Hamamatsu. Vi började dagen med en rejäl sushibrunch på Sushi Zanmais honten-restaurang i Tsukiji. Honten betyder ”original” eller ”ursprunglig”, och just den här restaurangen sägs vara snäppet vassare än de andra Sushi Zanmai-filialerna i stan. Förutom den långa kön utanför märkte jag dock ingen direkt skillnad jämfört med de andra Sushi Zanmai-ställen jag varit på.

Det är inte varje dag man får äta sushi med sin egen personliga sushiguide (Rieko), så jag bad henne beställa dubbelt av allt hon kände för – så att jag kunde få exakt samma. Jag måste erkänna att jag inte blev särskilt exalterad när jag såg henne kryssa i två bitar aji (hästmakrill). Den makrill jag smakat tidigare har oftast haft en ganska tydlig, fiskig smak, och när den dykt upp på min sushitallrik har det varit en av de där bitarna jag helst bara sväljer snabbt utan att tugga. Men makrillen på Sushi Zanmai var i en helt annan liga. Rieko förklarade att hästmakrill helst ska ätas på sommaren, för det är då den är som fetast och smakar som bäst. Smaken var mild och rund – inte det minsta fiskig – och jag ångrade faktiskt (skrev jag verkligen det?!?) att vi inte hade beställt fler.

Jag älskar tonfisk och har verkligen fastnat för o-toro, den fetaste delen från buken. Den är ljust rosa tack vare den generösa fettmarmoreringen, och fisken bokstavligen smälter i munnen. Utanför Japan har jag bara sett o-toro på några få, väldigt exklusiva sushirestauranger, där den nästan alltid är det dyraste på menyn.

När jag väl får smak för något kan jag utan problem äta det flera dagar i rad, och varje gång jag är på Sushi Zanmai beställer jag deras tonfiskmeny. Varför chansa med något nytt när man redan hittat något man verkligen gillar?

Kvalitetsmässigt är det enorm skillnad på sushirestauranger i Danmark och i Japan. När jag hör om vänner som ska till Tokyo och har bokat bord på superdyra och välkända ställen, kan jag ibland tycka lite synd om dem – för många gånger slösar de pengar på något de inte har den blekaste aning om. Det är lite som med vin: om man inte har koll på grunderna, är det svårt att verkligen uppskatta det som är riktigt bra. Sushi Zanmai är ett utmärkt ställe att kalibrera smaklökarna och lära sig hur olika fiskar faktiskt smakar. Man får mycket för pengarna, och kvaliteten är genomgående hög.

Sushi Zanmai Honten, 4 Chome-11-9 Tsukiji, Chuo City, Tokyo, Address in Japanese: すしざんまい 本陣, 〒104-0045 東京都中央区築地4-4-3

Sushi Zanmai Honten
0 FacebookTwitterPinterestEmail
Elotes, mexicanske grillede majskolber

Här är receptet på elotes (grillade mexikanska majskolvar), som jag fick från min kompis Ale fra @thedivatwist. De grillade majskolvarna smakar underbart gott direkt från grillen, och receptet har snabbt blivit en favorit hemma hos mig. Majskolvarna kan också tillagas i vanlig ugn, så receptet funkar bra, även utanför grillsäsongen.

Detta recept med smör och majonnäs är autentiskt mexikanskt, men jag tycker också att majskolvarna passar bra som tillbehör till skandi-tacos, eller som en lätt lunch. En majskolv per person räcker om man serverar elotes som tillbehör, men äter man majskolvarna för lunch, som jag gör, ska man räkna med två kolvar per person.

Jag har inte lyckats hitta cotija-ost i Danmark, så Alejandra rekommenderade, att använda fetaost istället och det fungerade utmärkt, men om någon av er som läser detta vet, var man kan köpa cotija i Danmark eller Sverige, så berätta gärna:)

Smör och majonnäs kanske låter som en konstig kombination, men det är supergott eftersom majonnäsen liksom förstärker smörsmaken och vice versa. Här är receptet:

Recept: Elotes – Grillade Mexikanska Majskolvar

Recipe by Mitzie Mee
Cuisine: Mexico
Portioner

4

Majskolvar

Detta recept med smör och majonnäs är autentiskt mexikanskt, men jag tycker också att majskolvarna passar bra som tillbehör till skandi-tacos, eller som en lätt lunch. En majskolv per person räcker om man serverar elotes som tillbehör, men äter man majskolvarna för lunch, som jag gör, ska man räkna med två kolvar per person.llsæsonen.

Ingredienser

  • 4 Majskolber

  • 4 spsk mayonnaise (rigtig mayonnaise, det bliver ikke godt med Miracle Whip og andre slags salatmayonnaise)

  • 4 spsk smør

  • 100 g Cotija eller Queso Fresco (kan være svært at finde, men man kan bruge smuldret fetaost i stedet, 1/2 -3/4 pakke er nok til 4 majskolber)

  • 2 lime

  • 1/2 tsk salt

  • 1/2 tsk chilipulver

Så här gör du:

  • Grilla majskolvarna 3-5 minuter på varje sida eller tills de fått tillräckligt med färg. Glöm inte att vända majskolvarna ofta. De får gärna få lite färg, men ska inte vara brända. Du kan också tillaga majskolvarna i ugnen (ca 20 minuter vid 200ºC och eventuellt några minuter med grillfunktion i slutet).
  • Ta majskolvarna från grillen och smörj in dem i rikligt med smör.
  • Pressa juice från en lime över majskolvarna.
  • Pensla med mayonnaise.
  • Toppa med ost, salt och chili.
  • Majskolvarna är klara! Serveras varma med extra lime skuren i bitar.
Reklam
Tajin Clasico kryddblandning 14 oz av Tajin
103,19 kr

Jag avslutar alltid mina elotes med ett stänk Tajín. Den mexikanska kryddblandningen med chili, lime och salt ger precis lagom sting och en fräsch, syrlig smak som bryter av mot den krämiga majonnäsen och får majsen att smaka ännu sötare. Den är inte särskilt stark—bara tillräckligt för att man ska vilja ta en tugga till. Tajín tillför syra, lite hetta och massor av personlighet. Du kan absolut använda chilipulver om det är det du har hemma, men om du vill ha den där klassiska elotes-smaken med en citrusig twist, då är det Tajín du ska ha.

Affiliate link – jeg kan få en lille kommission, hvis du køber via linket, uden ekstra omkostninger for dig.
11/25/2025 01:01 am GMT
0 FacebookTwitterPinterestEmail
San Francisco: Brunch på Plow

När man reser med foodie-vänner kommer maten först. Redan innan vi landade i San Francisco hade vi skissat upp en grov plan för vad vi skulle äta – och var.

Ett av stoppen på listan var brunch på Plow, en populär frukost- och brunchrestaurang med en meny som var svår att säga nej till.

Plow låg en bit från vårt hotell, men vi vaknade tidigt på grund av jetlag och var redo för en liten morgonpromenad. Man kan inte boka bord på Plow, och redan på håll såg vi att folk stod och väntade utanför. Vi gick fram och skrev upp oss på väntelistan och fick veta att väntetiden låg på ungefär en timme. Det finns ju knappast något värre än att vänta när man är hungrig, men det fanns inte så många andra bra alternativ i närheten, så vi köpte varsin kaffe och slog oss ner för att vänta.

Folk måste ha ätit snabbare än vanligt den dagen, för efter bara en halvtimme var vårt bord klart. Vi tog med oss kaffet in, vilket var tur – Plow serverar nämligen bara helt vanlig svart kaffe och inga fancy varianter som cappuccino eller latte, som vi satt med.

Jag minns inte om det var Tina eller Rebecca som beställde The Plow, en rejäl brunchtallrik med ägg, lemon ricotta pancakes och de berömda Plow-potatisarna, serverad med pork sausage patties, bacon eller chicken apple sausage. Jag tror det var Rebecca, och jag tror att Tina tog Prosciutto + Gruyère Toast, som kom med ett stekt ägg på toppen – tillagat med chili och vitlök.

Själv kunde jag inte bestämma mig för om jag var mest sugen på Custard French Toast med karamelliserade äpplen och mascarpone, eller Lemon Ricotta Pancakes, så jag beställde båda. Tina och Rebecca lovade att hjälpa mig att äta upp, så det kändes helt okej.

Det var en rejäl brunch, och allt var vällagat och smakade riktigt gott. Vi lade även till en Buttermilk Biscuit i sista stund – vi var alla nyfikna på vad Honey Butter egentligen var. På Plow bakas biscuits färska varje dag, och när de är slut, så är de slut. Jag är fortfarande inte helt säker på vad den där honey butter innehöll, men utifrån namnet gissar jag på vispat smör med honung?

Hur som helst – det var otroligt gott till den varma biscuiten. För er som inte vet: biscuits i USA är som en slags scone, men torrare och mer smulig i konsistensen. Ibland serveras de med en tjock sås (biscuits & gravy), eller med smör och marmelad.

En riktigt bra brunch i riktigt mysiga omgivningar. Plow är en hundvänlig restaurang, så många av gästerna som satt ute hade sina fyrbenta vänner med sig. Det är ganska vanligt i USA – och supermysigt om du frågar mig.

Bra att veta

Plow är för alla oss som älskar en god brunch – och som inte har något emot att vänta på bord.

Räkna med att det kostar omkring $25–$35 + dricks.

Det finns både något för den sötsugna och den som föredrar salt. Vet du inte var du ska börja, så rekommenderar jag en av rätterna med ägg. Är du bara sugen på något sött så är deras french toast helt fantastisk. Kaffet är lite tråkigt, så försök smuggla med dig en egen latte eller cappuccino – precis som vi gjorde.

Plow, 1299 18th St, San Francisco

Plow
0 FacebookTwitterPinterestEmail
Makaroni-suppe med skinke, morgenmad på Cross Cafe i Causeway Bay, Hong Kong

I närheten av mitt hotell i Hong Kong hittade jag ett riktigt trevligt café, Cross Cafe. Jag gick dit till frukost och fick en meny med makaronsoppa med skinka (eller Spam), toast och äggröra. Makaronsoppa är en populär frukosträtt i Hong Kong, och ja, det smakar mycket bättre än det ser ut. Den vita soppan var rik på smak och blandningen av gröna ärtor, morot och skinka fick mig att tänka på en soppa-version av danska tarteletter.

Jag fick också en ananasbulle, som inte innehåller någon ananas, men fick sitt namn på grund av att ytan påminner lite om en ananas. Bullen serveras varm med en tjock smörklick som smälter medan man äter bullen och gör insidan fuktig och god.

Ananasbullar smakar som bäst tillsammans med en kopp varm Hong Kong Milk Tea, som är ett orange-brunt te blandat med kondenserad mjölk. Det är en stark, söt dryck med en kola-liknande eftersmak, lite som thailändskt mjölkte eller indisk karak.

Mjölken på Cross Café kommer från Trappist Dairy, som är ett gammalt mejeri, som drivs av ett kloster på ön Lantau i Hong Kong. Många människor i Hong Kong växte upp med mjölk från Trappist Dairy och är väldigt nostalgiska om varumärket.

De flesta frukosträtterna på Cross Café kostar runt 36-40HKD och inkluderar kaffe eller te. Väldigt billigt när man räknar in den goda maten samt de trevliga omgivningarna som man får på köpet. Det finns två Cross Cafe-filialer i Hong Kong och den jag besökte ligger i Causeway Bay. Skylten utanför kaféet visar bara namnet på kinesiska, men se upp för en retroskylt med ett kors som första tecken, då har du hittat rätt.

Cross Cafe , 64 Leighton Rd, Causeway Bay, Hong Kong

Cross Cafe , 64 Leighton Rd, Causeway Bay, Hong Kong

0 FacebookTwitterPinterestEmail
See No Evil - Subway Pizza i New York

Innan vi skulle vidare till en Broadwayföreställning passade Steve och jag på att besöka See No Evil, en liten pizzeria som ligger under gatunivå, nere i tunnelbanestationen vid 50th Street. Det finns en skylt vid trappan ner till stationen, men den är inte särskilt iögonfallande, så man måste veta att den finns där – annars är det lätt att gå förbi.

Det lilla rummet har nästan lite speakeasy-känsla. Man sitter tätt, taket är lågt och allt bidrar till den mysiga och stimmiga atmosfären. Från alla bord har man full insyn i det öppna köket, vilket jag alltid tycker är charmigt – särskilt när man ser att maten faktiskt lagas från grunden.

Jag tror att vi beställde arancini som förrätt, men jag hittar inga bilder i mobilen, så det är möjligt att jag bara drömt det. Det jag däremot är helt säker på, är att vi beställde två pizzor:

FUNGHI – svamp, panna, rostad vitlök, Parmigiano, fontina, ruccola, citron
HELL PIE – tomatsås, stark soppressata, pepperoni, rökt mozzarella, pecorino, calabrisk chili

Pizzorna smakade riktigt bra, och det märktes att de var gjorda med bra råvaror. Min favorit var Hell Pie, som personalen hade förvarnat oss om kunde vara ganska stark. Jag tyckte den var helt perfekt. Steve gillade Funghin bäst – den var mild i smaken, men hade lite väl mycket ruccola på toppen om du frågar mig.

Båda pizzorna var ganska små, och både Steve och jag tyckte att det var lite väl mycket skorpa i förhållande till själva pizzan – särskilt på Funghin. Steve äter inte pizzakanter alls, så han lyckades snabbt stapla upp en liten hög vid sidan av tallriken.

Det var roligt att testa See No Evil, och läget nere i tunnelbanan gör det till en väldigt speciell upplevelse. Samtidigt tyckte jag att det var lite väl dyrt (pizzorna kostade $27 respektive $29) i förhållande till vad man faktiskt fick. För mig är See No Evil ett kul ställe att ha besökt, och jag skulle gärna gå dit igen – men det blir nog inte mitt stammishak.

Jag såg först i efterhand att de rekommenderar mjukglass med olivolja och salt till dessert – lite synd att vi missade det, för det hade varit kul att prova. Nåväl, då har jag i alla fall en anledning att komma tillbaka.

See No Evil, 210 W 50th St Concourse #1, New York, NY 10019, United States

See No Evil
0 FacebookTwitterPinterestEmail

Mitzie Mee Blog

Små øjeblikke og store oplevelser – Hverdagsglimt og eventyr